citat från Anna om MacDreamy; "jag tror han älskar mig, vi har inte bara träffats ännu"
Men nu ska jag njuta i fulla drag med min svenska, hon packar och jag har lust att slita av henne alla grejer, kidnappa henne och låsa in henne i min lägenhet. Hon kan ju faktiskt kolla Grey's hela dagarnahos mig, oder?! Vad mer kan man begära än MacDreamy, ANNA?
Still waiting for answer
Det är bara lilla jag som undrar...
chariots of mine, the one who owns my heart
cuz i dont know who i am without you...
´
Allt hinner ifatt mig och alla känslor bryter samman. Men jag ska försöka behalla mina ljuspunkter även om jag inte kan ha de nära mig när nattens mörker kommer. Men jag ska halla hart vid dem, kämpa för livet för att behalla dem. De är trots allt dem som värmer en om natten när de dubbla täckerna sviker en under den tyska sommarnatten.
taken by surprice
Jag vänder mig om och ser en lang gestalt framför mig, jag dubbelchekar och inser det är min Patrik som star där i egen hög person. Jag blir paff, överraskad, sa jag gar med stilla mak mot denna, alla känslor slar sig dubbelt och jag star där som en likgiltig höna. Men när han kom närmare och jag fick en kram insag jag verkligen att det är min Patrik och jag ville krama honom en kvart till. Det slog mig att jag verkligen saknat min kompis, kändes sa overkligt att fa krama honom igen, gud vad jag saknat vara godnatt kramar som alltid gavs när vi skiljdes utanför hans lägenhet. Vilka sma traditioner vi hade, sma detaljer som man ända verkligen minns.
Kvällen erbjöd sedan att kompis plattade haret pa mig, som den gamla goda tiden, och tillsammans gick vi under paraplyet (som Patrik alltid far halla i, han är längst) till taget. Bara en san sak värmde hjärtat, han är tillbaka, även om det bara var för en kväll...
Vi at oss till paltkoma pa sushi, gick pa starbucks, skrattade at mig och muggen, paminde varandra om minnen och sag Harry Potter pa bio. En helkväll men Patrik, den var efterlängtad! Ser fram emot Stockholm om du är hemma da! :)
Sen pa lördag var det helkväll med Anna och Alex i Frankfurt (även om jag kom in vid nio eftersom Matthias började rida klockan tre sina fyra hästar vilket da innebär att sluta klockan sex är att drömma. Men jag tog mig iallafall in till Frankfurt :) ) Väl där fragar jag snällt, vad ska vi äta? Anna säger Alex har aldrig provat sushi sa jag tänkte vi kunde ga pa sushiboy? Det var inte där jag var igar med Patrik, nejda :P Men man är dum om man säger nej till sushi sa vi gick det och givetvist tjuren och starbucks efter det. Lyckad helg? Ja det maste jag pasta! Även om det var tungt att jobba hela dagen idag, men imorgon ny vecka och pa söndag är jag Leeedig, hej en svensk som läääääängtar!
Vad ett textmeddelande kan göra med en människa
Människan är en komplicerad figur och ack vad jag kan vara glad för det ibland. Annars skulle det inte vara sa fruktanvärt spännande att vara denna människa pa jorden. Visst finns de människorna som ger en nackskador men sen finns de som ger en glädje - de väger upp sa otroligt mycket mer!
Sedan hjag tagit det stora steget och uttalat mig om en sak, nu far jag se hur jag ska lägga upp det för nästa samtal, jag är väääldigt nervös över detta! Hur blev det här nu? Men som jag och Anna säger, man ska inte ropa hej förren man är över bäcken.
Haj sången
Det va en tjej - Do do dodododo do
Det va en grabb - Do do dodododo do
Dom simma ut - Do do dodododo do
Och längre ut - Do do dodododo do
Men då kom.....
HAJARNA, HAJARNA, HAJARNA, HAJARNA
O Pappa haj - Do do dodododo do
O Mamma haj - Do do dodododo do
O Mormor haj - Do do dodododo do
O mini haj - Do do dodododo do
Do do dodododo do X3
Dom tog en arm - Do do dodododo do
Dom tog en till - Do do dodododo do
Dom tog ett ben - Do do dodododo do
Dom tog ett till - Do do dodododo do
Dom tog en kropp - Do do dodododo do
Och det blev Blooooood....
Bra barnsång?
run to the hills, run for your life
du och jag mot världen kompis
Att jag ända kan sakna den tiden när man satt med sin bästa vän och gav meningar om livet. Pekade mot horisonten och drömde om evigheten, berättade hur vi skulle errövra världen. San kärlek som bara barn har när de är sma, när de berättar att när de blir stora sa ska de bli... När det största problemet var om ens favorit gunga var tagen och när man hade längtade när pappa skulle komma och hämta en fran dagis. Ni vet stunden när man sag bilen köra in i garaget och pappas steg mot ens riktning. När farmor hade traskat genom djupsnön till dagiset för att man glömt halsduken hemma, hur man visade upp henne för alla. När farmor kom varje morgon för att följa en ut till kaninerna i det mörka skräckinjagande garaget. När det bara dög att farmor läste godnatt sagorna pa kvällen. När man ville vara med/som storebror. När mamma kom hem fran umea pa helgerna. När man kröp genom vägtunneln, för att kunna vara med Jimmy, när man inte fick ga över vägen. När man busade, lekte, snurrade i hängmattan, sprang i vinden, sov över för första gangen hos en kompis, sov mellan mamma och pappa, när man fick sin älsklingshäst pa ridlektionen, när man hade sin första nervösa dag i skolan, när man blev bästa vänner genom att titta pa varandra...
Alla pratar om att när de blir stora ska de ditt och datt, men ibland är min önskan att uppleva livet som liten igen.
För jag har panik över vad jag ska göra när jag blir stor, jag vet inte vad jag vill göra (eller hur jag ska kunna göra för att lyckas med det jag vill..). Jag vill äventyra och uppleva, leva ett liv med ständig action, passion och spänning men sen da? En dag maste man ocksa bestämma sig och där kommer paniken... Är det verkligen sa fel att drömma om att vara liten igen?
roadtrippppen
Med en audio cab och en underbar Anna.
Sa igar kväll rattade vi in bilen mot Köln och kära gamla chefens Johans nya ställe. Hans grind in och alle slar schafhofs med hästlängder, sorry linsenhoff/rath, men sanningen är hard! Hej alla 200ars gamla träd som prydde uppfarten. Där blev det middag och tyska snack, kändes sa otroligt härligt att ateruppleva team sweden igen. Fan vad roligt vi haft ihop ända!
Och sa imorse körde vi ytterligare tva timmar för att ta oss till ett annat stället. Det var väldigt hemtrevligt där, tror det är ett kanon ställe. Samtidigt som jag är sa otroligt glad sa är jag ända som otroligt sorgsen. Jobbig kombo men jag berättar senare vad allt handlar om. Kan vara en dum idé att ta upp allt nu. Sedan väntade en fyra timmars lang färd hemat, rakade visst somna och aj vad ont i nacken jag fick av det. Inte sova i bilen ellinor, dum idé! (dels daligt sällskap..)
Är iallafall hemma nu, hur känns det? Jo, precis som att helgen har gatt alldelens för fort och nästa helg jobbar jag, lucky me!
Sweet tuesday
Vi hade en avskedsmiddag med Annette, var praktikant som nu slutat för att ga skola fem dagar i veckan istället vilket vi tycker är oerhört korkat eftersom Annette är en del av teamet och ytterst nödvändig! Men iallafall.
Senare fick jag ett meddelande fran Caro (den svenska tjejen jag träffade här under grillfesten, bor här i kronberg) och hon fragade om jag ville komma in till gamla stan i kronberg för lite äppelvinsfestival. Ehm, Ellinor har nu upplevt äkta kronbergs tradition och gatorna var smockfulla med människor som drack äppelvin ur specialkopparna och dylikt. Var faktiskt riktigt roligt, äppelvin var lite udda men absolut drickbart - smakade faktiskt riktigt gott! Sedan bar det av hem till Caro, hon bor typ mitt i festivalsomradet i gamla stan och hennes föräldras hem var urmysigt. Satt där ett tag med henne och Lili (tysk skolkompis till Caro) och pratade om allt som föll oss in. Jag älskar att träffa nya människor, finns det nagot mer underbart? Sedan är bade Caro och Lili superhärliga människor sa man bara vill krama dem extra hart för att visa uppskattning :) Kom iallafall hem vid ett tiden och somnade inte i kära sängen först tva, 05.45 ringde alarmet och 06.30 började arbetsdagen, hihi.
Nu ska jag hoppa ner till min lägenhet, göra iordning lite pick och pack och sedan ska jag och Anna pa roadtripp mot Köln och imorgon Lingen omradet! Germany, here we come! (dock typiskt att typ hela Hessen har startat sin semester period nu vilket innebär stau (överbelastning) pa autobahn...)
Bye bye my sweet baby boy
Nu är inte min kära söta Faszinato kvar längre pa Schafhof, han ska prova lyckan pa annat ställe när de tyckte att vi kanske hade lite väl mycket hästar samt att han var av den mindre storleken. Tog en hejda promenad med honom igar, min snutteplutti, vi myste efterat, han pa min axel och mina pussar. Min lilla Fuzzybuzz som ingen gillade när jag kom till Schafhof, alla tyckte han var trögfattad och dum men jag föll nog för honom. Som vi kämpat med skritten och longeringen, galoppbanan och uppförandet - det var mitt lilla barn pa tre ar det och nu är han borta...
Efter jag lastat honom pa lastbilen, pussat hejda gick jag raka vägen till stallet igen. Bita ihop kallas det, trodde faktiskt inte att jag skulle reagera sa starkt att han akte men ack en flickans känslor är okontrollerbara förutom da att jag är rätt duktig pa att trycka tillbaka tarar när jag vill - idag var en san dag...
Darling, i will miss you...
när man tycker om att le
Björn Gustavsson at folket!
dagens visa
Och nu började arbetsveckan, startade bra med att vi jobbade till atta och det hade blivit längre om inte Frun och Herrn erbjudit sig att ta min sista häst till boxen själva efter de ridit. Sen var det lite kaos pa eftermiddagen ocksa, frun red ingenting pa förmiddagen och pa em ville hon rida alla samt även visa tva nya för nagra bekanta som var pa besök och var eventuella köpare pa dem. Hon red Wami, jag gjorde iordning Wilma vilket sedan resulterade i att lastbilschaffisen som skulle ta lilla Wilma till typ en kiropraktor fyra timmar bort, kom för att hämta henne. Jag hade dock blivit informerad att hon skulle hämtas upp klockan 20.00 men inte det... Av med alla grejer, pa med "ut och aka" kittet och in i lastbilen. Lilla Wilma traskade lungt pa, lite ringrostig men söt som hon är följer hon som en valp. Sedan sprang man vidare in till stallet för andra hästar som skulle göras iordning, beundrade även de knoppar tva av kollegorna astakommit, blev jag imponerad? Nja, det vill jag inte pasta. FAR MAN VERKLIGEN KNOPPA SADÄR?! Jag blir nästan illa berörd... Okej, jag blir illa berörd.
Annars har jag fatt en angest attack idag när jag insag att det bar en TV mot min lägenhet. ehmm.. Jag hade inte städat och ack sa pinsamt. Jag madder verkligen daligt men de har inte sagt ngt men ända, förlat kära Bettina och Herr Stall, döm mig inte för en svag dag som denna... Jag brukar faktiskt städa det var bara sa att kläderna trivdes sa bra pa golvet sa jag inte ville flytta dem fran deras hemtrevliga plats.
OCH jag har fatt post idag, TACK mami! Alltid liak hoppig när post kommer, även om det ibland rakar vara sa att jag vet vad som är men ibland blir man ju överraskad ;)
my heasrt is beating like a jungle drum
Annars är jag sa förbannat uttrakad sa jag snart avlider - och det bokstavligen. Fan ocksa...
Vad ska jag göra nu da? Nu känns verkligen tyskland stort och meningslöst när man inte ens kan fara in till normal mataffär och handla för ALLT har ju stängt pa söndagar. Hey, patetiskt...
its a beautiful day the sun is shining
Annars kämpar jag pa här i sommarhettan, nämde jag att det varit 32 grader i skuggan och jag har sammanlagt gatt med hästar tillsammans i fyra timmar i SOLEN? Galoppbanan är allt bra härlig, man blir förälskad.. Men efter jag ridit Witzbold idag fick jag världens fobi mot tajta ridbyxor o jeans sa jag sprang till lägenheten och hämtade kjolen, oh vilken känsla det var! Hade kunnat ga med hästar hela dagen just för den känslan - helt gudomligt! Och ack vilka snövita ben jag haver! För att göra er dag kan jag berätta om var byggplats ocksa, det är ju varmt för dem att jobba ocksa och tyvärr har vi inga snygga byggarbetare att vila ögonen pa, det är snarare "obs tittade jag at det haller, nej sa var det inte jag tittar in i väggen istället för att slippa fa mardrömmar" alltsa inte precis drömprinsar som tar av sig kläderna. Bade jag och Annabelle blev totaläcklade och funderade skarpt pa att lägga in ett förslag om casting för byggjobbare till frau Linsenhoff - menar vill hon verkligen att vi ska ha men för livet? Jag och Annabelle anmäler oss som frivilliga domare!
Och här ska jag väl lägga in ett tack till Emelie som skrev ett inlägg om mig i hennes blogg (efter jag nämt att jag är bortglömd i tyskland...) Tur att hon tänker pa mina känslor, hihi.
Nej nu ska jag bomba Anna med phonecall och sen fundera hur jag ska fa min lägenhet att städa sig själv, tror nästan det blir ett evighetsprojekt att fundera ut men man maste ju börja nagon gang.
