ett uppdaaterande

Varför tar paradisveckan slut innan den ens har tagit sin början? Känns som att det kan inte ha varit sa att jag lämnade Jonathan pa flygplatsen idag, efter en vecka. Känns rätt tungt att ga till mitt lilla rum, det är tomt, ensamt, kallt. Ingen Jonathan som öppnar famnen, ingen mänsklig närhet, ingen hand att halla i. Ingen som längtat efter mig under dagen, ingen jag kan längta efter att se efter jag slutat för dagen. Och ack, vad jag inte tycker om tarar. Kommer snart pressa sönder käkarna för att inte visa ett vattenfall av tarar - Bita ihop kallas det. Och saknad kallas det.

I tyskland är det förövrigt varmt om dagarna, alla klär av sig. Jag gillar min fleecetröja. Alla blir bruna och fina, jag förblir vit. Satsar pa snövit tänkte jag. Hon kanske jag ska ta som ny idol? Maste isafall göra haret svart, baka äppelpaj och krusbärdpaj, äta ett förgiftat äpple och bo med sju dvärgar.
Njaa, jag tror jag ska skaffa nagon annan att hedra med min idoldyrka. Tror dvärgarna kan bli för mycket och det där med att baka hela dagarna innebär att det mest troligt skulle vara jag som förgiftade dvärgarna. Ny idol tack, pa posten!



aterblick



Tänka sig, tjugo ar gammal och det har jag varit i över en vecka nu. Jag  hade världens finaste tarta, det tog oss tva timmar minst att dekorera. Jag och patrik kämpade pa som attans och resultatet? MAGNIFIK! Och god med sötma.

Annars sa ska vi anordna paskjakt imorgon för vara medarbetare, det är sa finuligt sa även jag hade velat vara med. Men är man lekledare sa är man, det är ju faktiskt roligt det med. Förövrigt kommer min karl imorgon, hey vem är glad?! Jag fattar inte ännu riktigt att det är verkigen imorgon. Det känns som en fantasi.


RSS 2.0