ellinor carlsson

Snart är det mellanprov i Warendorf och jag känner mig inte alls förberedd. Hur fasiken ska jag klara detta? Jag har panikångest. Och när jag har det blir jag passiv. Men annars erbjöd dagen ridning i solsken utomhus. Var inte lika vågad som mina arbetskamrater som red i t-shirt men ack våren är på ingående! Och jag har liksom kommit till insikt när det kommer till 'mina' pojkar. De gör alltid ett sånt fantastiskt jobb, även om piloten där uppe flänger och far. De försöker alltid göra sitt bästa och förstå vad som vill uppnås av dem. Den inställningen som pojkarna har gör att man går en liten glädjespark även om man rider skitsämst. Men det är så härligt att typ alla hästar här typ har bra inställning till arbete dock visst, vissa är lite vilda, andra har 'långa ledningar', en tredje part är workoholics, listan är lång men jag tänker bara på de hästar man sett som hellre dör av går ut och jobbar. Och även mitt lilla monster Shooting Star må vara helt jätte vild och odräglig så är det ändå en positiv arbetsvilja som visas (stundtals när han inte beter sig som en otämjd hingst...) Positivitet, det är det långsiktiga målet! Tänk på det näär ni tränar, även om bråk uppstår avsluta alltid med något positivt även om det känns som att allt är svart. Klapp och beröm!