älskade färgburk i livet
Jag erkänner, handen på hjärtat, jag har varit i nästan 'jag-dödar-någon-snart-vill-inte-jobba-vars-finns-motivationen' när det kom till arbetet ett tag. Och det taget kändes som att det pågick i evigheter vilket inte alls kändes sådär upplyftande. Men igår och idag har mina FINA pojkar bevisat för mig varför jag sliter dagarna i ändå. Även om ni inte förstår så Tack! det är något jag verkligen behöver för tillfället något slags tecken att jag inte är helt utom räddning i det djupa mörka vattnet.
Och vad har jag annars lyckas med?
Jo, rykte manen på dem framtida inridnings-objektet Shooting Star igår, förövrigt var han ett riktigt as (läs; stegrade, sparkade och bet) men börjat komma ner på jorden. Dock när jag står där vänden den lilla skiten på huvudet öppnar sin lilla trut och visar sina tänder. Jag armbågade honom. Vilket jag sedan ångrande så grymt. Vad lyckades jag med? Så begåvad som jag är träffar jag hästen ganasch (läs; kind) med armbågsnerven och helskotta vad ont det gjorde. Var tvungen att gå ut från boxen för att jag inte skulle avreagera mig på hästen på grund av min smärta. Det var en illa-mående smärta utan dess like.
Aj-aj statusen var riktigt hög! o Gilla-statusen var jätte låg.
