call me honey ...

Visst det är ett långt avstånd mellan oss som det redan är men ändå. Det började helt plötsligt kännas så tomt, hon vet ju vad allt detta innebär och det är hon jag ringer när jag behöver motivation och rätsida. Samtidigt måste jag väl säga att glad är jag om hon känner att hon funnit sin väg. Jag är bara klyven.

Vi måste prata.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0