ellinor carlsson

När jag ser brända mandlar går mina tankar oavbrytet till Farmor. Hon älskade dem och jag köpte alltid med mig hem när jag vait i Luleå och det uppskattades alltid lika mycket även om löständerna inte hade samma åsikt men hon knaprade på iallafalll för kung o fosterland. Min fina farmor.

Så när jag går där inne i frankfurts julmarknad med en påse brända mandlar i min hand smyger tankarna iväg till henne och saknaden hugger till. Hon finns inte längre så man kan hälsa på. Vad vet jag, hon kanske sitter o vakar över mig just nu men ack, jag skulle kunna göra vad som helst bara jag fick krama henne igen, höra hennes skratt när hon driver med folk omkring o skämtar. Jag skulle kunna göra precis vad som helst...