Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Gråa pikeur ridbyxor
Vit linsenhoffpiké
Blå hm....vad fasiken heter det på svenska...? jumper??
FLECCEJACKA 2x
Blå ungdomsledare jacka
Cavallo ridstövlar.
MÖSSA!!!
Jag fryser!
Dag 9 – Min tro.
På möjligheter.
på människor.
Jag tror helt enkelt på livet!
Dag 8 – Ett ögonblick.
När jag tryckte 'befräfta' på enkel biljett till Tyskland December 2008.
Hela min kropp var fylld av förväntan men samtidigt kändes det svårt att lämna allt. Det kändes så overkligt. Men jag är sån som kastar mig ut från klippan o sedan får jag se hur jag landar - ner kommer man liksom alltid. Med två ord tyska i ryggsäcken o massa ökervikt avgick planet januari 2009.
ÖVERSKOTTSENERGI.'DE !!!
Hopp, studs, hoppelihopp, dancemove, taralalla, hopp igen, studselistuds!
Tänd ett ljus o låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna
Min drömstatus har varit helt galen.
Jag har drömt mardrömmar i snart en vecka och det är inte såna att man vaknar upp och som ryser 'nämen usch vad obehaglig' nä istället vaknar jag upp väldigt äcklad av mig själv eftersom jag är helt sjukt svettig´, halvt panikslagen o pulsen påminner som sin starka rythm. Mer än en natt som duschen fått nattligt besök. Och drömmer jag inte mardrömmar vaknar jag med ett ryck och försöker för kung o fosterland att grabba tag i något eftersom i drömmen föll jag från stup-/klippa-/tak.. Just den där känslan av att falla och vakna med ett sånt ryck tycker jag personligen är ett av de obehagligaste sätt att vakna på.
Skicka mig some sweet dreams ?
Dag 7 – Min bästa vän/-ner.
Anna Grunditz. Vi gick i samma klass i gymnasiet, andra året fann vi verkligen varandra o sedan dess har vi varit ett radarpar. Vi är egentligen rätt olika och Anna har vuxit så mycket som person under vår vänskap. Jag är så stolt över henne. Jag glömmer aldrig den dagen i tyskland när ett meddelande väntade på min svenska mobil 'Elli, du måste vara stolt över mig. Jag har köpt en RÖD handväska och en LILA sjal tack vare dig.' (Aldrig någonsin tidigare skulle hon ens tänk tanken på de färgerna.) Jag är så lycklig att hon finns i mitt liv, hon är verkligen den bästa och vi kan hitta på så mkt bus tillsammans. Vi kan prata om ALLT och hon pusslar så bra ihop mig. my greatest star.
Patrik Strandberg. Min storasyster, pappa och bästa kompis i ett! Detta är faktiskt den första personen som det verkligen varit en sjuhundrandes KLICK med. Tre månader hann vi spendera tillsammans men det kändes som att vi känt varandra hela livet! Vi har alltid kul tillsammans, hittar på galenskaper, en parkbänk kan omvandlas till surfingbrädor på noll tid, vem sa att det är tråkigt att handla? osv.Allt vi hittar på är spontant, galet och fruktansvärt underhållande! Gud vad jag saknar den tiden vi hade tillsammans. Han har verkligen lärt mig mycket!
Anna Taavola. Min Anna i tyskland. Söndagar på liederbach, greys, anna underbart roliga meddelanden när hon var i skolan, hästarna, team sweden, nalla jordgubbar, sushi osv osv. Hon har gått igenom allt, hon vet så mycket, hon lär mig saker ständigt, Anna+Elli o party är succé! Anna är flummig men även sjukt skärpt. Vi har traditioner tillsammans, vi har en vänskap som never ends!
Lis Elnerud. Manhemsksskolan 7B. Ständigt var vi tillsammans hela högstadiet. Vi var bekanta men kände absolut inte varandra innan men 7B gjorde en början på något nytt. Gud vilka minnen vi har tillsammans och som vi skrattat. Vi var rätt tajta. Kommer än idag ihåg hur 'sur' jag blev när hon berättade TVÅ veckor efter hon blivit tillsammans med hennes nuvarande fästman. Hahah. Det är helt galet hur tiden springer. Idag är vi tyvärr inte lika tajta men ack när vi träffas så fylls hela jag med glädje o värme. O även om det är sällan så är det alltid som att vi träffades igår senast.
Alla alla min underbara vänner därute, tro inte att jag glömt er. Ni är så fruktansvärt värdefulla för mig. Skulle kunna skriva hur mkt som helst om er alla men det skulle resultera i en uppslagsverks-tjock bok. Jag saknar er varje dag. Både mina svenskar o mina tyskar.
YOU ALL COLOUR MY WORLD !!!
Dag 6 – Min dag.
Min dag startas tidigt (som alltid) och svinkall. Måttligt mysigt.
Wüsti gick på paddock och jag nästan ångrade mig sekunden efter jag släpp ut honom, det var ju så isande kallt och min lillgubbe fryser ju! inbillar jag mig. Men han överlevde trots kylan.
Mocka ut stallet, sopa, fodra osv osv osv... Frukost.
Började med att longera meine kleine som lugnat ner sig betydligt sedan gårdagen DOCK hade ju ny juldekoration kommit upp och den var LIVSFARLIG. Attans hon reagerade som att femhundra hungriga tigrar attackerade henne, så endast att få henne att passaera där lungt o stillsamt tog sina 15min - efteråt var hon svettig för all stress hon själv åstakommit. Fast det är ju förståligt, hästar kommit ihåg i bilder och nu var bilden helt fuck-up.
Sedan möttes jag av något FAN-TASTISKT när jag skulle rida med Dark Ocean (bild) på rennbahn - det snöade STORA vackra flingor! och det blev vitt på backen!!! LYCKA!! Dark Ocean var förövrigt väldigt go o rar och jag börjar misstänka att han börjar bli vuxen? Nästa på listan var min pudding och han VERKLIGEN älskar fredagsträningen rennbahn. Han är så glad, är faktiskt en av de hästarna som verkligen skiner upp när man börjar skritta mot rennbahn - söthäst! Dock drog han världens luftsprång idag, alla fyra upp i luften PANG för att sedan trava vidare som att ingenting hänt. Han var även väldigt nyficken över snön :)
Cantelli drog världens headshaking igång efter vi travat två varv o det började typ hagla så det blev att ta sig snabbt som ögat in i ridhuset och skritta honom resten. Stackarn har sina hjärnspöken... Min man (wüsti) longerades och jag fick ansvaret att ha hand om hundarna i helg. Familjen är i Stockholm (GLOBEN HORSE SHOW) Matthias tävlar där ihelg med Sterni, GO GERMANY! Sedan stallarbete som vanligt typ. Fick lönespec. också. Det är så roligt att vara lärling!
Sedan haffades jag av min bästa Anna Grunditz på FB och pratade lite med henne, gosh sakna till tusen! Kvällen har spenderas på MTZ där jag inte skulle spendera pengar, tog endast med mig en sedel och inget bankkort för att veta mina begränsingar annars är risken allt för stor att Hejhoppsan där flög besparningarna iväg... Shopoholic... Nu ska det kollas lite på Helmke/Jaide listan o sedan film och förhoppningsvist POFF sömn. Har även varit ut med alla hundarna och fy fasiken anders vad kallt det är! Höjdpunkten med dagen var iallafall de ulliga snöflingorna! love snow.
,
Hjulet snurrar men hamstern är död!
Och jäkla vilken slutspurt han hade.
Ironi är min grej.
Däremot har Elfe hoppat som en BOLL idag på longerlinan, helvete hästen kan faktiskt bocka o det andra med det tredje. Nästan så jag trodde att hon inte varit kapabel till det men ack hon visade cirkus idag. meine kleine <3
Dag 5 – Vad är kärlek.
"Where there is love there is life."
— Mahatma Gandhi
Och det tycker jag är nog med beskrivning för det ämnet.
Ämnet är worldwide men jag anser som citatet ovan.
Vad ni är duktiga...!
Just för att man går in där kollar hur ett recept ser ut i augusti på semestern, de talar om för en artigt 'du haver detta recept ett år framöver' 'najs' tänker jag och lägger det på hyllan. Sedan när mina päron ska ta ut från detta recept säger det 'det gick ut i september' HUR fasiken går det ihop?
Kanske det blivit överskattat med läsförmågan eller något? Vi har ju trots allt Google, där kan man googla. Kanske de har rent av googlat sin apotekarlicens? 'Klicka här och det kommer med posten i loppet på tre dagar, snabbt o enkelt.' Skulle inte direkt vara förvånande.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Frukost hela dagen är bra för magen! Fast nu ska jag koka Thé, the worlds best one! Och laga ridstövlar, räknas det om man andas in läderodör som halvmåltids hejhoppsan?
Dag 3 – Mina föräldrar.
Pappa, som ni kan läsa mer om -->HÄR<-- , är verkligen 'skynda-långsamt' typen medan mamma blåser upp en orkan vid minsta stress. På pappret står det att Per-Arne Oscar Carlsson är min far och att Elaine Katharina Wegblad-Carlsson är min mor även om min storebror hävdar att jag är inköpt på ICA.
Och som tidigare sagt måste mitt mål som liten gullig flicka varit hjärtattack på mamma, saken var att jag VISSTE att mamma alltid höll ögonen på mig och följde efter om jag fick för mig att traska iväg medan pappa, ehmm tjaa, han höll MAN ögonen på eftersom man visste att att han glömma att han hade sin son eller dotter med sig (har hänt). Väldigt betryggande. Mamma är liksom lite mer den där oroliga typen, vill ständigt göra rätt och skulle man råkas säga 'men se vad vacker månen är' så skulle det inte vara helt omöjligt att hon skulle hämta stegen för att plocka ner den. Medan pappa rycker på axlarna o fortsätter i sin värld. Pappa har alltid varit sån, 'men låt barnen prova på det där, det är ju inte livsfarligt' (till exempel, hoppa från lagårdstaket ner i snön eller åka i traktorskopan när han skottade..) mamma kippade efter andan. Och sedan är det ju så 'mamma pojke' och 'pappas flicka' bra exempel var när storebror var godis sugen en fredagskväll o frågade pappa om han kunde fara o köpa godis, fick han nej som svar gick han vidare till mig o bad mig fråga pappsen och hips vips så inhandlades godis. Girlpower! haha.
Mina föräldrar har ställt upp någon så oerhört för mig och jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar de slängt iväg på mig. Det är sjukt! Häst är inte direkt billigaste hobbyn att syssla med. Dock var min mor helt frälst vid hästtäcken medan jag tyckte att hon kunnat vara frälst vid matchande schabrak o benlindor. Det är nog mer än ett täcke som gömts undan så pappa inte skulle se, mamma är nämligen mer lik slösa medan pappa är praktexempel på SPARA. Mamma är händig o vill alltid väl och ack mor-dotter-relationen har ibland varit påfrestande javisst och usch vilka stämmer som kunnat vina i luften när tjaffs uppstod, iefterhand pinsamt, ge mig en rak höger. Var nog tur att jag flyttade till Tyskland för saken var att jag ville leva mitt egna liv men allt var så nära inpå hemma och givetvist tar man ut det på någon. Förlåt för att du fick ta det mamma men du gjorde det bra! ;-) Idag är min relation till min familj över huvutaget så mycket bättre, det plingas då o då och frågan ställs om jag lever osv. Jag har även lärt pappa att säga 'puss o kram' varje gång innan man lägger på - eloge till mig.
Och som givetvist alla andra säger så tycker även jag att mina föräldrar är de bästa. De bryr sig, de ställde upp, de tog ner mig på jorden, pappa försökte lära mig ekonomi, det är mer än en bostadsanpassning som man fått lyssna om, göra matematik med pappa gjorde man INTE (ack det tog timmar med logik hit o dit blahalblaha när talet kunde tagit fem minuter) Mammas vilda önskningar om världen till en, mamma pluggade man inte heller matematik med, mamma lärde oss att komma i god tid till möten o så vidare, pappa lärde oss att komma i sista minuten... listan never ends.
Jag är glad för de föräldrar jag fick, även om jag tyckte att de höll hårt i tömmarna. Det har varit strikt med ändå ledigt. Sedan hade jag även världens bästa extra mamma, min käraste Farmor. Hon var alltid där under tiden mamma pluggade 3,5 år i Umeå o vi såg henne endast på helger. Tror varken min far eller vi barn klarat oss utan henne, ni tre förtjänar egna stjärnor på himlen!
PS. när jag var yngre funderade jag på att byta efternamn till Wegblad just för att det var ovanligt. Pappa övertygande mig dock om att Carlsson är så mycket bättre, hur han gick tillväga vet jag inte men han lyckades uppenbarligen.
mitt i nattens värme
Jag har trots allt en söt kollega. Nu när jag kom hem så upptäckte jag mitt favvothé utanför dörren. De andra hade varit till REAL och en hade varit söt nog att tänka på mig och gett det till mig. TACK! supergulligt.
Och funderar nu hur jag ska lyckas få stängdt ögonen, är inte alls trött. Känns bra...
Och hade 'ausbildung' i skolan idag. Detta var en av bilderna vi utgick ifrån, dagens ämne var inridning. Diggar bilden, jag blir så skrattig när jag se den!
viskandes sång
Barnet sover, tyst det är i huset, tyst i hu-set.
Kallt i huset, Elli hon fryser, Ell-i fry-ser.
tipp tapp tipp tapp tippetippe tipp tapp
tipp tipp tapp.
ändrade planer, tjoff tjoff
Min kvinnliga chef ringde och påminde mig om vilken tid jag skulle komma för marie idag. Hon missade dock att hon glömt fråga mig om barnvakt men gör mig just nu ingenting. Marie är söt o jag lär mig rätt mycket tyska och vad gör du inte för pengar! Men måste verkligen planera in att ta mig till antingen rewe eller real inom de närmsta dagarna, har inte varit in på matvaruaffär sedan gud vet när. Visst bra för min ekonomi för jag slösar ju inte massa på skit som godis men samtidigt står jag då också med noll att erbjuda mig själv. Tur att frukost och Lunch ingår i jobbet, då är det inte lika panik att ha ngt hemma.
Den som spar hon har.
Och spara är något jag måste göra med tanke på allt jag behöver köpa nytt. suck.
Ska strax gå till villan, tid för kvällsmat för marie och sedan högläsning, i rock at babysitting! ;-)
Dag 2 – Min första kärlek.
Ska vi ta det personmässigt som måste nog det varit N. Visst man hade ihop det med från o till i mellanstadiet och så vidare men jag vet inte om det räknas eller om egentligen N räknas. Så här i efterhand. Men jag tror jag var kär, men kärlek var inte alls som jag hade föreställt mig. Visst det var rosa moln i början men det förhållande slutade i katastrof och bröt ner mig som människa totalt. Svartsjuka är början till slutet vilket jag förstod allt för sent. Aldrig någonsin låt någon annan tro att det är ditt fel, låt aldrig han trycka ner dig, kärlek är så vackert och låt det vara det! Och visst jag hade mina happy-moments med honom också men allt banade i fel rikting. Jag var den som trodde det bästa om alla och litade på deras ord, han ändrade det totalt. Än idag bygger försöker jag bygga upp tillit till människor, speciellt män. Även om de säger 'du gör mig så glad' så kryper baktanken in om 'javisst om man kommer från månen'. Men som sagt, jag var kär och blind. Jag verkligen stormtrivdes med att ha någon som höll om mig, någon som höll mig i handen, ja allt vad ett förhållande innebär så jag insåg allt för sent vad som hände i det verkliga livet och även om jag hade börjat inse så jag höll tyst om det. Ingen visste hur jobbigt det var med utfallen, skriket, hur jag flörtade med andra bara genom att vara med mina vänner, hur hans rykte blev påverkat om jag umgicks med homosexuella, listan tog aldrig slut och jag gick ständigt med skuldkänslor. Jag skämdes. Men han charmade mig så efteråt så socker skulle kunna smälta.. Så ibland undrar jag, var det där verkligen min första kärlek? Jag har börjat ha mina tvivel.
Min första största kärlek, hon som verkligen errövrade mitt hjärta, måste nog varit min ponny Denice. Det är något speciellt med ens egna första ponny, även om jag haft sköthästar innan som betytt så mycket för mig så är detta annorlunda. Hon var helt på mitt ansvar och glädjen att ha henne var obeskrivlig. Varför jag också kan uttala mig om att hon var min första kärlek är att jag sörjer henne än, och det händer om kvällarna, utan förvarning att jag sitter och gråter hejlöst. Hon var mitt allt som togs ifrån mig...
- i still love you.
Jag tycker som sagt att detta ämne var knivigt för egentligen kan jag inte ge ett konkret svar. Min första kärlek kan ju också ha ansetts vara min mjukishund Busis som följde med min överallt! För ärligt talat så tycker jag själv det är skamligt och skäms en del över om denna person som beskrevs ovan var min första kärlek. Men hjärta rimmar på smärta så det kanske är så det helt enkelt var. Men erfaranheten har gjort mig starkare och nu vet jag vilken hemsk makt svartsjuka har och aldrig någonsin önskar jag ens min värsta fiende det, det är enbart fruktansvärt. Been there, done that and never again.
havremoppe + 1
Jag har blivit tilldelad 'the ashole' som Caro så vackert uttryckte sig. Nu ska hålla-fast-sig-skills och koncentrera-dig-hästkräk utnyttjas. Trevlig häst men är en orm de luxe!
Och namnet säger allt.
Dark Ocean.
precis, det beror på hur mycket man fryser
Ja usch vad det är mysigt när värmen i elementerna inte fungerar och endast kallvatten sprutar ur kranen. Nejdå, hur man tro att jag kommer sova fullt påklädd o med tre täcken?
Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut det... Lätt matematik, skamligt enkel.
Dag 1 – Presentera mig själv.
Den lyckligase stunden i livet var den när hon kom och allting var över. Eller egentligen var det bara början. En ful liten grå sak på 54cm, tjock som ett berg visade sitt tryne den 30 mars året 1989 och livet skulle aldrig bli desamma på dalhbacken i gammelgården. Namnet Ellinor skulle förfölja henne genom livet. Vid tre månaders ålder vägde hon 10kg och var därmed som en heffaklump att försöka kånka omkring med (förstår om familj o släkt fick ryggproblem - förlåt, men det var bara så mysigt med allt extra fett) men sedan ökade längden takten och sprang ständigt två hästlängder innan vikten. Med andra ord resterande av uppväxten var jag skin o ben. Uppenbarade mig även med brunt hår, blå ögon och ett oroväckande ständigt bus i blicken... Min storebror, som är fyra år äldre, uppskattades mer och mer eftersom han var super-ängeln som barn. För när jag inte hittade på rackartyg så hade jag förmodligen somnat på det mest otänkbara stället, talangful som jag var. Hjärtattackstatus på mamma måste typ ha varit mitt mål, jag önskar mig INTE ett barn som jag när jag får ett!
Eftersom resterande av familjen var allergiska sprang jag ständigt över till grannarna Jan och Berit för att umgås med deras hund Lukas - var helt frälst vid den hunden. Oj vad den hunden har varit ut och gått med mig, haha! Lyckan uppenbarade sig dock totalt 1996 när jag fick mitt första egna djur, en kanin som döptes till Kosmos. Jag kommer ihåg det som igår när vi var på djuraffären i haparanda för att köpa honom. Mamma pekade på de bruna fina kaninerna och menade på att de är så vackra. Vi hade inte samma åsikt. När jag såg denna vit-svarta ´dvärgvädur, som gömde sig bakom ett marsvin, var jag fast! Han ville jag ha! Mamma var inte överförtjust vid att jag ville ha en sån tråkig färg men det var ett klick och han följde med oss hem efter biträdet med nöd o näppte fångat in honom (Marsvinet skyddade honom med livet) Jag var så lycklig, min lilla Kosmos. Min ögonsten! Aldrig någonsin har vi ångrat det köpet. Han var så speciell o älskad av alla! 1998 utökades kaninfarmen med en Kattis och en Fialotta (jag ville att hon skulle heta Lotta och Simon Fia så kort o gott: Fialotta) som vadera hade två kullar med kaninungar, givetvist var Kosmos pappa till alla. Varje vintermorgen kom älskade farmor och gav kaninerna vatten och mat med mig (detta för att det var så ruskigt mörkt i utegaraget och för att farmor var bäst o ville alltid väl) Och all tid utöver, varje minut jag kunde, var jag på KRF med hästarna. Bode nog mer på KRF på helgerna än hemma i GG. Min största kärlek som funnits där måste ha varit Huggy Bear, avkastarkungen men var min ängel i alla lägen. Hade även super-sköthästen Cornetto som var privatägd och lärde mig massor!!!
Vid 13 års ålder gick mina drömmar dröm i uppfyllelse. Min egna ponny var på ingående! Svedens Denice, fanns ingen bättre. Över allt vi hoppade, inget oss stoppade (förutom när jag hamnade på backen kanske...) Hon lärde mig så mycket och med detta hästköp fick jag mig också en extra familj i Sundsvall. Familjen Lundström, gulligare familj måste man leta efter, varje gång jag hade frågor fanns de där, årligen åkte jag buss till S-vall för att hälsa på, kunde prata i timmar med Lina, fantastiska människor! Men snällare och finare ponny får man leta efter men tiden med henne var allt för kort o slutet kom allt för hastigt. Mitt hjärta värker än och tårarna rinner när jag tänkte på den hemska dagen den 5 januari. Det gjorde så ont. Det var så overklig. Och jag var hästlös...
Hade jag inte haft mina tränare som är värda guld hade det nog varit så mycket tyngre denna period. Andreas lät mig rida hans hästar och både Maria+Andreas hjälpte mig att söka en ny stjärna. Maj samma år rullade transporten upp på gården med min nya stjärna Chariots of Mine. Även vid detta hästköp fick jag mig en extra familj, jag har haft sån tur med mina hästköp! Familjen Bjérliden fanns ständigt där och eftersom de även kände Maria kom de o hälsade på med jämna mellanrum, kom på tävlingar hejjade på oss, Ellis kom o hjälpte mig raka Minnie, svarade också på frågor som jag ställde, gav tips och motivation. Massor med rosor till Bjérkliden! Minnie lärde mig allt, bakben som grävde till kina och vilja stark som stål. På tävling var det bara att hålla i sig för hon körde rejset 'jag är STÖRST, BÄST & VACKRAST', hon älskade att visa upp sig. Lite för mycket ibland. Min lilla hoppstammade dressyrhäst! All tid jag hade gick åt henne, hon var min värld! Hästbiten till hundra tusen.
Efter sommaren i Skåne upptäcktes en skada på minnie som gjorde att tävlingskarriären var över. Några månader senare stod jag med två hästar, foderhästen Delicious ZH bosatte sig i Gammelgåden. Denna häst var även ägd av Bjérkliden och jag är så OERHÖRT tacksam för den tiden jag fick ha henne! Underbar häst som kommer gå långt! Lämnade tillbaka henne när jag bestämt mig att åka till Tyskland. Och här är jag nu.
Oj hejsan, jag skriver roman! Men annars vem är jag?
Ser du en tjej med ett ständigt fett smile, dansandes, skrattandes och verkar inte neka äventyr och galenskap. Då har du mest troligt hittat mig. Samt poppande energi brukar bara ett kännetecken. Plus somnar under filmkvällar (händer även på bio även om det är spännande så jag dör så kommer mat-och-sov-klockan in). Here i am.
Erbjud mig inte kött för det kommer jag mest troligt inte äta, men gärna en drink eller så. Eller varför inte svenskt godis? Då är jag fast! Du kanske anser att min värld är lite upp-å-ner men ack jag ser det endast som en fördel! Allt blir så mycket roligare från ett annorlunda perspektiv!
Utmaning, kommer jag klara den?
I brist på annat tänkte jag ge detta ett försök. Jag vet, hur kul är detta då?! Men ack mitt vad det är kanske jag upptäcker något nytt om mig själv som jag inte ens själv tänkt på. Det vore ju gode komiskt. Och inte allt för förvånande. Har ni synpunkter, lämna klotter i kommentarsfältet. Here we go...
Det går ut på att varje dag, under 30 dagar, skriva ett ärligt inlägg om olika saker.
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Let's rock this challenge!
Söt, förstår du inte ?
varför släpper du ingen nära?
när du söker
precis som jag
efter den
som
kärleken
bär.
så varför ska du lida...
EC 20101121
Snabbtmobil inlägg: Sett Harry Potter och snacka popcorn Alex hade omkring sig. Berättar mer imorgon. Natten är ung o jag ät skrattig o övertröttis. Hihi.
tierartz
Har spenderat eftermiddagen på veterinärstationen med Bacia och Aischa, tre notfall (svenska?) före mig och allt var försenat, sedan när vi väl kommer in ser Barcia superbra ut (äntligen!!) och sedan fick vi vänta på att veterinärerna i kaoset skulle finna tid för Aischa eftersom hon inte hade en bokad tid men de fixade det! Så röntgen och blodprov på henne, blodet var helt ok! och röntgen visade lite blodsamling kring hjärtat men kommer troligt försvinna innan ett par dagar. Så nu är det bara återbesök med Barcia på lördag och jag börjar se ljuset i tunneln!
Det komiska i det hela är att varje gång jag ska till veterinären så kommer Barcia som en kanonkula även fast vi far typ dagligen dit och det har varit rätt mkt smärta inblandat. Barcia verkar dock inte alls brydd, hon är liks glad varje gång! Däremot Aischa, hon ville inte alls in i bilen, nej usch nej. Fick lyfta henne in men hon var jätte duktig på stationen, alla var helt lyriska över både Barcia och Aischa, båda är ju fjäskmonster när de vill!
Nu barnvakt med söta Marie.
snabbis ...
Studsat hinder för Hr Wendenburg och disskuterat den nya beridarexmanen som skall införas. Men kul! Fats man kan ansöka om att få göra den gamla, måste bara kolla upp vad som är med den nya. Tydligen mer 'måste lösa problem, förklara varför du gjorde så' osv. Mer 'tanke' bakom examen typ.
Nu planerar jag bara in att boka upp onsdagskvällar, här ska det tittas hästhoppning och se o lära hur man instruerar på bästa sätt! tjiiings!
Jag bara gliiiiiiider, mina hästar sätter mig på moln
Det har liksom varit en bra dag idag.
Pudding var jätteduktig när vi tränat avdelningsriding (den yngsta i startfältet, 3år riden över sommaren) när vi gjorde lite mer avancerat, iallafall för honom. Detta var 'volt mmarch' och var för sig ska göra en tiometersvolt - han var en sån stjärna min pudding! Sedan att han var RÄTT fräsch och bralla lite då och då är bara att ta emot, han är ju ung o glad! :)
Sedan min fina Cantelli - puss på dig! Red för Peilike och sedan från en sekund från en annan, från travasale och galoppwecheln till att träna galopppiruetter med matthias. Och vilken känsla! Har aldrig någonsin upplevt att en häst verkligen väntat på varje signal från ryttaren och så samlat och koncentrerat o åhhhhhh, det var så otroligt! Är jag sååå glad att jag får rida en sån bra utbildad häst! Ska träna för MR igen på lördag, jag längtar!
Sedan fick jag även prova på en av Daniels fyraåringar Dark Ocean (Herr Rath bestämde det helt från den fria luften, Elli du tar Don Primeron för riding (han säger alltid pappan på hästarna han inte vet namnet på.) ) Vilken orm att rida och hade lätt för mkt energi och bockade omkring och vred huvudet i alla dess riktingar. Men en väldigt trevlig häst att rida när man fick han lite med koncentrerad. Blev så lycklig när både Herr Rath och MR sa att jag red honom jätte bra! Det finns ännu hopp!!! Han travar himla najs faktiskt. Dock ett jävla AS att leda, skulel lätt kunna hugga huvudet av honom då! Ta det inte ordagrant.
Sedan var Elfe och Dr. jätte duktiga under dagens longering, Elfe hade dock en aningens mycket energi men ack hon är helt underbar. Meine kleine <3 kanske blir så när man bara fått promenera en vecka och är strax fyra år.
Och Wüsti, min man. Han är alltid bäst oavsett om Linsenhoff får jobba sig blå eller ej. Han är helt bedårande att se på! Plus att Junior är på bättringväg är typ superbra! MR red honom idag och jag gissar att Luise rider imorgon :) Men imorgon är det hoppning för min del för wendy, lätt bästa hopptränaren jag någonsin ridit för! Han är så coooool!
Sedan har Sterni märkt Alex 'with love'. Alex fick sig en extra 'vad' på skenbenet. Ser helt sjukt komiskt ut men ack så smärtsamt!
Och detta var nog spotlighsen för idag. De kommer inte ofta men idag var en såndär trevlig 'i love my job' dag. Det händer, sällan men ack det händer!
Plingplong.
wonderbar!
Onsdagsmys på hög nivå.
Mitt favoritthé, det enda jag dricker utan avsmak.
Chockerande!
to save a life
Berättade aldrig om den obehagliga grejen som inträffade igår...
Alltså var barnvakt åt Marie i lördags, när frun och herrn kom hem ville frun att jag skulle komma och titta på Aischa (yngsta hunden) hon uppförde sig tydligen konstigt vilket hon VERKLIGEN gjorde. Vanligtvist är Aischa den HYPERaktiva som aldrig slutar hoppa och studsa nu ville hon inte ens röra sig. Hade tid hos veterinären 07.30 dagen därpå och frågade om jag skulle ta med henne tillsammans med Barcia, Herr R var nog orolig för att pratade konstant om blodprover hit o dit, vatten, mat, råttgift ect ect. Sagt o gjort, jag tog med henne till veterinären. Väl där skulle jag fylla in en blankett, det enda jag visste var typ namnet (vilket jag dock inte riktigt vet hur familjen stavar) ungefärlig ålder och färg - kändes bra...
Väl i väntrummet börjar hunden uppföra sig ännu mer konstigt, andningen blev tyngre och nosen var iskall, hon vinglade när hon gick och fick hon tillfälle la hon sig direkt. Tittade även på tandköttet och det var kritvitt - inte det bästa tecknet. Väl inne hos veterinärerna så blev de genast också oroliga och jag tänke för mig själv 'dö inte hund, jag vill inte ha det ansvaret att du dör i mina armar' Hennes temp låg på 36 grader, lätt för låg. Det togs blod som visade sig vara mer som vatten, när blodresultatet kom tillbaka visade det att de röda blodcellerna låg på 23 (normalt ska de ligga på mellan 40-50...) Så de berättade hur sitsen såg ut och den var verkligen inte bra. Försökte få tag på Frun i lätt panik eftersom de givetvist ville prata med ägaren om vad som skulle komma skall. Hon fick iallafall stanna på kliniken, tempen måste upp så varmsköljningsgrejs och dropp anordnades. Plus att eventuell blodtransplantion låg i luften.
Några timmar senare var läget fortfarande kritiskt, Frun var helt förstord och visste inte alls hur hon skulle berätta det till dottern. Dottern hade ju sett henne (hunden) pigg o glad dagen innan. Väntade på resultat eller bara uppdatering... Ännu kristiskt, blodtransplantation hade gjorts och värmehoppet fortsattes att användas. Frustrationen och Paniken började hålla min i handen.´
....
Idag kom ytterligare nyheter.
Aischa var bättre med hade massa vätska och blodsamlingar i lungområdet vilket behöves fixas bort. Hon hade medicineras hela natten mot Råttgift som hon antagligen hittat och käkat. Kunde ha slutat så illa men tack vare super kliniken i Hofheim är hon fortfarande i livet. Antagligen hade hon inte överlevt om jag inte tagit med henne dit, allt innifrån hade liksom börjat angripa sig skälv och startat blöda.
Men nu är hunden hemma igen (tisdag), som sig själv och hela familjen (hela schafhof) är lättade att det gick så bra! :)
give me, give me, please give me!
Den som ger mig en, bara en räcker, negerboll får en guldpeng!
Gaaaah, jag är så sjukt sugen!!!!
Ja, det ska vara Ellinor att lyckas med det
Hej! Mitt namn är Ellinor och kan, med handen på hjärtat, ärligt´talat utnämna mig själv till världsmästare i klanteri. Om det inte är en putsbox jag går rakt in och öppnar halva benet så är det skärsår till linsen till slå spöet i tanden typ. Idag, eller precis nyss, gjorde jag ett nytt trick - ramla från sängen.
Jag sitter här och pluggar i sängen, lägger undan pärmen, gnuggar ögonen och inser att ingenting kommer ändå fastna. När den tanken passerat så POFF ligger jag på golvet och så träffsäker som jag är träffar jag den ENDA vassa kanten i närheten av min säng. Denna mysiga upplevelse fick min rumpa/svanskota uppleva. Men för att få den sista, slutliga kryddan, liksom höjdpunkten av allt, så sträcker jag även hela jädrans högerbenet. Min reaktion var asgarv men samtisigt förbannade jag all smärta. Låg säker fem minuter i skrattblandad smärta.
Så vill jag se mig själv i spegln imorgon? Troligen inte utan byxor som döljer en mest troligt helblårumpa! Plus att sträcka på benet känns inte som en top femma precis. Alltid häftigt att bli weltmeister i något.
PAPPAS DAG!
Alltså denna person sätter oftas respekt i vem som helst utan att ens tagit stämma, inte så att man retar upp honom för ro skull och om man mot all förmodan lyckas göra han väldigt arg så springer man för livet (been there, done that o jäkla vad jag sprang. Han hann inte ifatt mig (puuuuust), kan bero på att han sparkade foten i dörren o fick typ en spricka i tån och var sedan förbannad över det, höhö.) även om han aldrig skulle göra en illa så vill man aldrig råka ut för hans korsförhör, lätt skulle han kunna bryta ner G. Bush när han var i makten i staterna, bara ifråga sätta hans motiv o Bush skulle skaka i knäna.
En av de bästa sakerna med min pappa är när han ska berätta skämt, ingen förstår skämtet men man sitter likt förbannat och asgarvar med honom så man nästan kissar-på-sig eftersom HAN skrattar ÅT skämtet hejdlöst själv INNAN han ens berättat det (antagligen är väl skämtet så roligt i huvudet så han bryter ihop själv innan han kommer till skott att berätta för åhörarna) Han ska alltid, slår aldrig fel, skapa disskutioner alltifrån hur snön faller till kontruktionen eiffeltornet, han är omtänksam på så sätt att han har TV:n så högt så alla i byn utan TV också kan få höra nyheter o dylikt, hans sett att leka med hundarna är att springa som en jubel idiot hoppa upp på soffan bord stolar ect för att sedan dö av utmattning - hundarna skriker av glädje och pappa hoppar omkring som ett barn, när pappa var chafför för tävling visste han aldrig hur man kom till det olika tävlingsplatserna hans kommentar var 'jag bara kör' även om han vanligtvist har ett klockers lokalsinnen, möter du honom på vägen med bil kommer han förmodligen inte hälsa tillbaka eftersom han antingen gnager på fingrarna eller ser allmänt drömmande ut (även om du håller på vinkar handen av dig, blinkar med helljus OCH tutar så är det noll reaktion) pappa kan prata sig ut böter och den historien är fullständigt underbar, pappa kan få dig att inse verklighet och kan även övertyga dig om att blomman är blå fast den är lila, pappa (o mamma) har ställt upp oerhört för mig under mitt liv, pappa kan göra 'blivande pojkvänner' jätte nervösa (var inte sååå poppis när man var 15...) pappa är underbar på väldigt många sätt, vill man dra ett partytrick kan man typ bjuda in pappa han kan nämligen underhålla alla. Pappa är sällan arg, kan nog räkna på två händer hur många gånger jag sett honom förbannad, han är oftas skämtsam och även irriterande, allvarlig, seriös o bäst. Pappa har även en passion för sovmorgon och äter alltid fil och flingor till frukost.
Pappa är även envis som en jäkla åsna om inte värre, finns inte styrkan finns viljan - där är jag samma skrot o korn som honom, jag kan dra ett exempel när min kära bror idiottränade på gym och utmanade pappa på armhävning-tävling femhundratusenmiljader armhävningar senare (både med två händer och med en) stod pappa som vinnare den dagen, dagarna efteråt hade pappa lätt träningsvärk, pappa är liksom seg på gott o ont, har Pappa en åsikt eller likande tar han alltid upp det öga mot öga vilken gör att numret 112 kan kännas nödvändigt vid eventuellt hjärtstillestånd, Pappa gillar att skrämmas och det är mer än en gång jag har gallskrikit men Pappa är min förebild ändå, Jag vill bli som pappa när jag blir stor för pappas åsikt väger tungt och gör oftas en skillnad.
Så Grattis Pappa, stor kram skickas från tyskland!
u rock big times!
Och hade kunat skriva en roman om honom men kortade ner det till detta, enjoy! :)
Nu händer det, no going back...
Från och med imorgon ska det ske en stor förändring.
Och om jag fuskar ska jag brinna i skärselden!
Pepp till mig själv.
Vad du är duktig, Carlsson!
Imorse skulle jag och Bacia på våran dagliga tur till veterinären. Eftersom Linsenhoff nu vill ha Tierklinik Hofheim (förstår henne fullt ut) att byta bandage så var det bara att åka med räser-bilen mot kliniken. Väl där är allt mörkt, ser inte en levande själ. Bacia är uttråkad bak i bilen och tittar oförstående på mig när jag lummar omkring sökandes efter levande väsen. Jag försökte nämligen förstå mig på ifall det kanske var så att det var en annan ingång på helger, jour u know. Klockan tickar, jag ger upp så jag ringer Daniel som jag i sin tur ber att fråga Winona om hon kan använda sin Iphone för att få reda på nummret till kliniken o därmed ringa och fråga. Sagt o gjort. Fem minuter senare kommer veterinären ut från kliniken och typ bara 'men du kan ju ringa på här' pekar. Ehmm, BRA att jag inte såg den förbaskade ringklockan, guldstjärna till mig, kändes ju inte alls pinsamt. Och det värsta är, jag vet inte ens nu vilken eller vad som är ringklockan, imorgon ska vi åter. Haha, ska kanske stämpla mig själv blond eller nåt men jag behöver inte oroa mig mer om det först imorgon 07.30.
Bra start på enda dagen med sovmorgon.
in my head ...
Seriöst alltså, det slår aldrig fel nu för tiden.
Jag spatserar lungt och fridfullt mot min lägenhet, allt känns liksom helt ok. Jag låser upp med nyckeln, öppnar dörren och POFF, panik kissnödig. Och det är inte sådär att man känner att det är på G så att säga, nej det är alltid samma sak - panik kissnödig. Kissa-nästan-på-mig-varning. Helt sjukt, jag förstår inte hur jäkla tvistad min hjärna egentligen är. Få av sig skorna är praktiskt nästan omöjligt.
Men ni vill givetvist inte höra om mina panik-kissnödighets problem. Men jag behövde få lätta på hjärtat och fråga, har någon samma problem som jag? Jag anser det som ett big big i-landsproblem.
The Times They Are A-Changin'
Egentligen måste jag här och nu medge att jag är sjukt glad att jag har denna mysko, knäppa, löjliga, irriterande, flummiga jobbiga men även bästa person i mitt liv. Jag insåg nog aldrig hur tajta vi är när jag bodde i Sverige. Jag ansåg inte att vi var det, fråga mig inte varför men nu inser jag det. Tyskland har fått mig att inse så många saker.
Och med handen på hjärtat kan jag formulera orden jag saknar dig och det mycket.
Även om vi båda är sämst på uttrycka känslor, verkligen sämst, så är det ändå undermedvetet rätt viel skärlek där. Även om jag har förmåga att reta gallfeber på honom (o han på mig) kan jag ändå få honom att skratta sig dubbel. Aldrig någonsin skulle jag byta bort honom även om jag haft dagar så jag önskat att han skulle SLUTA lägga sig i allt o bara gräva ner sig. I efterhand, ja då förstod jag varför. Han finns alltid där, han försvinner inte, han är ett konstant inslag i mitt liv. Han är en idiot men samtidigt en hjälte.
Du är liksom rätt bra ändå. Otroligt nog.
Han heter Per Simon Carlsson och är min storebror.
call me honey ...
Vi måste prata.
Lustigt på schafhof
- WO IST ELLI ?!! (Var är Elli)
Sandrine står förvirrat i stallgången tyst. Med hovkratsen i högsta hugg i wüsti's box ropar jag lättsamt tillbaka 'ich bin hier!' Helmke ser nöjd ut och traskar mot mig, just vid boxdörren tittar han höger-vänster-höger och sedan slänger han fram en kit-cat (chockladkaka) till mig. Tre sekunder senare kommer han med en till, detta tagit från köket där han hämtat kaffe. Haha. Syns det så väl att jag är lätt beroende av godis? Jag tackar endast och tar emot, inte direkt så att jag säger NEJ till godis. Never happends.
Sedan har jag fixat supernajsiga tider med den andra hovslagaren för alla ungdjuren. Dock pratar Jaide ibland så fort o sluddrigt så man får hjärnloppor men ack, tyska sa ingen är enkelt!
moooooorgen
Idag kändes det som morgonen kom alldelens för tidigt!
.
Och jag saknar så det gör ont i hjärtat.
Finns ni kvar även om jag är så långt borta?
Helvetes-dumma-jobbiga-saknar-känslor försvinn!
Det är nog svårt utan er...
Just give me a hug.
Mina kära, vars ni än befinner er i världen, give me a sign that you are still out there.
För jag saknar era ljuva stämmor eller bara era enkla handstilar...
.
Och utan ett ljud, ditt hjärta i min hand, har jag tappat bort mitt språk
Svenskt godis som frukost är helt klart vad som gäller en söndag - speciellt när man har tillgång till det och gjort sig förtjänt av det. Löprundan i morse kändes rätt bra. Bra start på söndag! Över huvudtaget hade jag en bra start på söndagen innan löprundan, oväntat men rätt nice! Sedan att jag skulle plugga efter löprundan blev istället poff sleep är ju en annan femma. Så vi fortsätter dagen i nyttighetens tecken - mer godis, vouge, städa o plugga gesundheit. Jag lever i ett paradis!
Sedan hör jag rykten om SNÖ hemma i svea, jag är avensjuk så det finns inte ord att sätta på det! Jag önskar med allt jag är värd att detta regn förvandlas till snö, iallafall för idag på min lediga söndag. Give me a sign that you hear me. I don't ask for much.
Nyss var det, kent nu är det:
Nathalie Merchant- My skin
Utkast: Nov. 7, 2010 01.20
Men ack, har spenderat kvällen med min störtsköna unga tyskalärare marie. Vi har spelat wii, lekt djurhandel (på tyska!) kvällsfikat, sett film, dansat jaa, hon är rätt bra härlig! Och Frau Linsenhoff hade en sån otroligt vacker klänning på sig, OMG! Väldigt väldigt vacker var hon, jag vill också se så fräsch ut när jag är 50! :)
NOVEMBERS MÅSTE!
Need right now, Decléor Harmonie Dagkräm. Måste dock hitta mig en nattkräm också plus mer rengörning, varför tar det alltid slut sånt man verkligen behöver?
JA TACK, helst nyss. Endagslinser Acuvue moist radie 9 samt -3,25 och -3,00. Ja, jag vet, jag är blind!
Königs ridstövel 'sir'. (dock lack på bilden, jag vill ha vanliga orginella som amn putsar upp!) Mitt NÄSTA MÅSTE när mina har sagt sitt...
JA TACK! Jag fryser ju ihjäl här!
Plus ett par nya ridbyxor pikeur snälla. Sedan en supervarm vinterjacka och ack jag kommer inte på namnet, W? Anna, help me, vad heter märket på jackan jag ALLTID snodde av dig?!
Sedan lite serie o movies som vill has: Gossip girl S1,2,3 (box set*) Coco Chanel, Crank 1+2, x-men, osv osv ..
Det finns massa mer som skulle behövas skrivas upp men ack, ni skulle bli mörkrädda. Jag är det redan när jag insett att min försäkring dragit 88euro från mitt konto!? Men knivhugg mig i ryggen va, mysigt!m Ska dock kolla upp det, kändes mysko! Tjingelingen.
i just wanna let it go for a night, that will be the best memories
Vika tvätt ?
Studera ?
Diska ?
Städa ?
Motivationsvaran är svinhög varav att jag inte riktigt når den. Jag bör 'växa upp' några centimeter. Har ni förslag på växa upp piller lämna en kommentar. Men jag vill endast ha längre ben, nothing else matter. Har vi en deal? TACK!
Och fick VÄRLDENS nostalgi idag efter 'mina killar', kompis och saschi. Jag vill ut och dansa och skratta mig blå mer er. Vi haver ena super minnen tillsammans! Jag småler för mig själv varje gång jag tänker på det, dessa minnen får mig att må bättre... Bästa av allt är att Saschi har flickvän nu, jag är så sjukt glad för hans skull för hon är verkligen supersöt :) (Bild från 2009, kompis, Elli, Saschi. Var förövrigt en grym partykväll. Jag säger bara JORDGUBBAR is tha shit! hihi.)
Elli, Batja und die Tierartz Staffel 3
... fortsätter.
Eftersom hennes stackars tass, där hon amputerat en klo pga ett tumör, varit lite svullen och blod o vätska har kommit ur såret ringdes det till djursjukhuset för vidare bedömning. I samma veva skulle svansamputationen också kollas eftersom den svullnat upp o hon har ont vid beröring.
Men det var inte såhär min dag började, vi spolar tillbaka...
Mndagmorgon, motivationen för skola är ALLTID på topp. Tittar sig i spegeln, inser omöjligtfall, traskar till stallet, tjoff tjoff morgontjänst bortgjord, hittar ett klädesplagg som kunde tänkas bäras under skoltid, tar räserbilen till skolan även om vi råkades komma fem minuter försent men det var rödljus ÖVERALLT! Jag ogillar trafikljus nör de visar rött, det är värdekasst! Massa kunskaper går in, andra går ut och vissa går rakt igenom... Fick tillbaka PoWi testet, mördartestet som verkligen kändes som en mardröm men visade sig att inte vara så pjåkigt, Jag skrev en TREA och 30/44 punkter. HURRA! Detta test hade ju trots allt en helsida där man skulle skriva på tyska på fri hand, oj vad min lärare ska ha kliat sig i huvudet men ack hade ändå 5 av 7 på den frågan så klagas gör det inte!
Vi fortsatte dagen, fick teoriresultatet från Dillenburg. Vi fick vetskapen att den sämsta skrev 26 av 100. Jag räckte typ upp handen och visste att det var jag eftersom teori fick jag enbart panik över när jag satt där eftersom det kändes som att jag förstod nada och kunde nada. Men jag fick istället för buande applåder! Jag hade nämligen lyckas med hela 43 poäng! Inte direkt highscore men helt ok med tanke på att jag pluggat typ massa massa ausbildung o det kom en fråga om det...
Skolan över, brummar hemåt och hämtar Batja för veterinär besök. Väntar väntar VÄNTAR på vår tur. Klockan fem blir vi vidare skickade till djursjukhuset för vidare bedömning, så in i bilen gasa dit och även där vänta lite. Resultatet var att Tassen ser ok ut men svansen måste hållas under uppsikt, bandageväxel varje dag och återbesök fredag samt ny antobiotika blir domen. Tjiiihooo vad kul det är att springa till veterinären varje dag...
Gasen hem för att där byta om o sedan spendera kvällen med Marie, just hemkommen nu och känner mig inte alls till ro. Vanligtvist går jag ut i går/springa eller ja vad som helst måndag efter skolan men idag fanns det ingen space till det, min energi poppar.
Och vilket roligt inlägg det här blev då, intresseklubben antecknar!
Så nu sportifys ljuva stämma...
... i get warm by hearing your voice.
