to save a life
(skrivet måndag dock kruppade datorn ihop pså det publiceras nu stället.)
Berättade aldrig om den obehagliga grejen som inträffade igår...
Alltså var barnvakt åt Marie i lördags, när frun och herrn kom hem ville frun att jag skulle komma och titta på Aischa (yngsta hunden) hon uppförde sig tydligen konstigt vilket hon VERKLIGEN gjorde. Vanligtvist är Aischa den HYPERaktiva som aldrig slutar hoppa och studsa nu ville hon inte ens röra sig. Hade tid hos veterinären 07.30 dagen därpå och frågade om jag skulle ta med henne tillsammans med Barcia, Herr R var nog orolig för att pratade konstant om blodprover hit o dit, vatten, mat, råttgift ect ect. Sagt o gjort, jag tog med henne till veterinären. Väl där skulle jag fylla in en blankett, det enda jag visste var typ namnet (vilket jag dock inte riktigt vet hur familjen stavar) ungefärlig ålder och färg - kändes bra...
Väl i väntrummet börjar hunden uppföra sig ännu mer konstigt, andningen blev tyngre och nosen var iskall, hon vinglade när hon gick och fick hon tillfälle la hon sig direkt. Tittade även på tandköttet och det var kritvitt - inte det bästa tecknet. Väl inne hos veterinärerna så blev de genast också oroliga och jag tänke för mig själv 'dö inte hund, jag vill inte ha det ansvaret att du dör i mina armar' Hennes temp låg på 36 grader, lätt för låg. Det togs blod som visade sig vara mer som vatten, när blodresultatet kom tillbaka visade det att de röda blodcellerna låg på 23 (normalt ska de ligga på mellan 40-50...) Så de berättade hur sitsen såg ut och den var verkligen inte bra. Försökte få tag på Frun i lätt panik eftersom de givetvist ville prata med ägaren om vad som skulle komma skall. Hon fick iallafall stanna på kliniken, tempen måste upp så varmsköljningsgrejs och dropp anordnades. Plus att eventuell blodtransplantion låg i luften.
Några timmar senare var läget fortfarande kritiskt, Frun var helt förstord och visste inte alls hur hon skulle berätta det till dottern. Dottern hade ju sett henne (hunden) pigg o glad dagen innan. Väntade på resultat eller bara uppdatering... Ännu kristiskt, blodtransplantation hade gjorts och värmehoppet fortsattes att användas. Frustrationen och Paniken började hålla min i handen.´
....
Idag kom ytterligare nyheter.
Aischa var bättre med hade massa vätska och blodsamlingar i lungområdet vilket behöves fixas bort. Hon hade medicineras hela natten mot Råttgift som hon antagligen hittat och käkat. Kunde ha slutat så illa men tack vare super kliniken i Hofheim är hon fortfarande i livet. Antagligen hade hon inte överlevt om jag inte tagit med henne dit, allt innifrån hade liksom börjat angripa sig skälv och startat blöda.
Men nu är hunden hemma igen (tisdag), som sig själv och hela familjen (hela schafhof) är lättade att det gick så bra! :)
Berättade aldrig om den obehagliga grejen som inträffade igår...
Alltså var barnvakt åt Marie i lördags, när frun och herrn kom hem ville frun att jag skulle komma och titta på Aischa (yngsta hunden) hon uppförde sig tydligen konstigt vilket hon VERKLIGEN gjorde. Vanligtvist är Aischa den HYPERaktiva som aldrig slutar hoppa och studsa nu ville hon inte ens röra sig. Hade tid hos veterinären 07.30 dagen därpå och frågade om jag skulle ta med henne tillsammans med Barcia, Herr R var nog orolig för att pratade konstant om blodprover hit o dit, vatten, mat, råttgift ect ect. Sagt o gjort, jag tog med henne till veterinären. Väl där skulle jag fylla in en blankett, det enda jag visste var typ namnet (vilket jag dock inte riktigt vet hur familjen stavar) ungefärlig ålder och färg - kändes bra...
Väl i väntrummet börjar hunden uppföra sig ännu mer konstigt, andningen blev tyngre och nosen var iskall, hon vinglade när hon gick och fick hon tillfälle la hon sig direkt. Tittade även på tandköttet och det var kritvitt - inte det bästa tecknet. Väl inne hos veterinärerna så blev de genast också oroliga och jag tänke för mig själv 'dö inte hund, jag vill inte ha det ansvaret att du dör i mina armar' Hennes temp låg på 36 grader, lätt för låg. Det togs blod som visade sig vara mer som vatten, när blodresultatet kom tillbaka visade det att de röda blodcellerna låg på 23 (normalt ska de ligga på mellan 40-50...) Så de berättade hur sitsen såg ut och den var verkligen inte bra. Försökte få tag på Frun i lätt panik eftersom de givetvist ville prata med ägaren om vad som skulle komma skall. Hon fick iallafall stanna på kliniken, tempen måste upp så varmsköljningsgrejs och dropp anordnades. Plus att eventuell blodtransplantion låg i luften.
Några timmar senare var läget fortfarande kritiskt, Frun var helt förstord och visste inte alls hur hon skulle berätta det till dottern. Dottern hade ju sett henne (hunden) pigg o glad dagen innan. Väntade på resultat eller bara uppdatering... Ännu kristiskt, blodtransplantation hade gjorts och värmehoppet fortsattes att användas. Frustrationen och Paniken började hålla min i handen.´
....
Idag kom ytterligare nyheter.
Aischa var bättre med hade massa vätska och blodsamlingar i lungområdet vilket behöves fixas bort. Hon hade medicineras hela natten mot Råttgift som hon antagligen hittat och käkat. Kunde ha slutat så illa men tack vare super kliniken i Hofheim är hon fortfarande i livet. Antagligen hade hon inte överlevt om jag inte tagit med henne dit, allt innifrån hade liksom börjat angripa sig skälv och startat blöda.
Men nu är hunden hemma igen (tisdag), som sig själv och hela familjen (hela schafhof) är lättade att det gick så bra! :)
Kommentarer
Trackback
