The Times They Are A-Changin'
Egentligen måste jag här och nu medge att jag är sjukt glad att jag har denna mysko, knäppa, löjliga, irriterande, flummiga jobbiga men även bästa person i mitt liv. Jag insåg nog aldrig hur tajta vi är när jag bodde i Sverige. Jag ansåg inte att vi var det, fråga mig inte varför men nu inser jag det. Tyskland har fått mig att inse så många saker.
Och med handen på hjärtat kan jag formulera orden jag saknar dig och det mycket.
Även om vi båda är sämst på uttrycka känslor, verkligen sämst, så är det ändå undermedvetet rätt viel skärlek där. Även om jag har förmåga att reta gallfeber på honom (o han på mig) kan jag ändå få honom att skratta sig dubbel. Aldrig någonsin skulle jag byta bort honom även om jag haft dagar så jag önskat att han skulle SLUTA lägga sig i allt o bara gräva ner sig. I efterhand, ja då förstod jag varför. Han finns alltid där, han försvinner inte, han är ett konstant inslag i mitt liv. Han är en idiot men samtidigt en hjälte.
Du är liksom rätt bra ändå. Otroligt nog.
Han heter Per Simon Carlsson och är min storebror.
