ellinor carlsson

Den lyckligase stunden i livet var den när hon kom och allting var över. Eller egentligen var det bara början. En ful liten grå sak på 54cm, tjock som ett berg visade sitt tryne den 30 mars året 1989 och livet skulle aldrig bli desamma på dalhbacken i gammelgården. Namnet Ellinor skulle förfölja henne genom livet. Vid tre månaders ålder vägde hon 10kg och var därmed som en heffaklump att försöka kånka omkring med (förstår om familj o släkt fick ryggproblem - förlåt, men det var bara så mysigt med allt extra fett) men sedan ökade längden takten och sprang ständigt två hästlängder innan vikten. Med andra ord resterande av uppväxten var jag skin o ben. Uppenbarade mig även med brunt hår, blå ögon och ett oroväckande ständigt bus i blicken... Min storebror, som är fyra år äldre, uppskattades mer och mer eftersom han var super-ängeln som barn. För när jag inte hittade på rackartyg så hade jag förmodligen somnat på det mest otänkbara stället, talangful som jag var. Hjärtattackstatus på mamma måste typ ha varit mitt mål, jag önskar mig INTE ett barn som jag när jag får ett!

Eftersom resterande av familjen var allergiska sprang jag ständigt över till grannarna Jan och Berit för att umgås med deras hund Lukas - var helt frälst vid den hunden.  Oj vad den hunden har varit ut och gått med mig, haha! Lyckan uppenbarade sig dock totalt 1996 när jag fick mitt första egna djur, en kanin som döptes till Kosmos. Jag kommer ihåg det som igår när vi var på djuraffären i haparanda för att köpa honom. Mamma pekade på de bruna fina kaninerna och menade på att de är så vackra. Vi hade inte samma åsikt. När jag såg denna vit-svarta ´dvärgvädur, som gömde sig bakom ett marsvin, var jag fast! Han ville jag ha! Mamma var inte överförtjust vid att jag ville ha en sån tråkig färg men det var ett klick och han följde med oss hem efter biträdet med nöd o näppte fångat in honom (Marsvinet skyddade honom med livet) Jag var så lycklig, min lilla Kosmos. Min ögonsten! Aldrig någonsin har vi ångrat det köpet. Han var så speciell o älskad av alla! 1998 utökades kaninfarmen med en Kattis och en Fialotta (jag ville att hon skulle heta Lotta och Simon Fia så kort o gott: Fialotta) som vadera hade två kullar med kaninungar, givetvist var Kosmos pappa till alla. Varje vintermorgen kom älskade farmor och gav kaninerna vatten och mat med mig (detta för att det var så ruskigt mörkt i utegaraget och för att farmor var bäst o ville alltid väl) Och all tid utöver, varje minut jag kunde, var jag på KRF med hästarna. Bode nog mer på KRF på helgerna än hemma i GG. Min största kärlek som funnits där måste ha varit Huggy Bear, avkastarkungen men var min ängel i alla lägen. Hade även super-sköthästen Cornetto som var privatägd och lärde mig massor!!!

Vid 13 års ålder gick mina drömmar dröm i uppfyllelse. Min egna ponny var på ingående! Svedens Denice, fanns ingen bättre. Över allt vi hoppade, inget oss stoppade (förutom när jag hamnade på backen kanske...) Hon lärde mig så mycket och med detta hästköp fick jag mig också en extra familj i Sundsvall. Familjen Lundström, gulligare familj måste man leta efter, varje gång jag hade frågor fanns de där, årligen åkte jag buss till S-vall för att hälsa på, kunde prata i timmar med Lina, fantastiska människor! Men snällare och finare ponny får man leta efter men tiden med henne var allt för kort o slutet kom allt för hastigt. Mitt hjärta värker än och tårarna rinner när jag tänkte på den hemska dagen den 5 januari. Det gjorde så ont. Det var så overklig. Och jag var hästlös...
Hade jag inte haft mina tränare som är värda guld hade det nog varit så mycket tyngre denna period. Andreas lät mig rida hans hästar och både Maria+Andreas hjälpte mig att söka en ny stjärna. Maj samma år rullade transporten upp på gården med min nya stjärna Chariots of Mine. Även vid detta hästköp fick jag mig en extra familj, jag har haft sån tur med mina hästköp! Familjen Bjérliden fanns ständigt där och eftersom de även kände Maria kom de o hälsade på med jämna mellanrum, kom på tävlingar hejjade på oss, Ellis kom o hjälpte mig raka Minnie, svarade också på frågor som jag ställde, gav tips och motivation. Massor med rosor till Bjérkliden! Minnie lärde mig allt, bakben som grävde till kina och vilja stark som stål. På tävling var det bara att hålla i sig för hon körde rejset 'jag är STÖRST, BÄST & VACKRAST', hon älskade att visa upp sig. Lite för mycket ibland. Min lilla hoppstammade dressyrhäst! All tid jag hade gick åt henne, hon var min värld! Hästbiten till hundra tusen.
Efter sommaren i Skåne upptäcktes en skada på minnie som gjorde att tävlingskarriären var över. Några månader senare stod jag med två hästar, foderhästen Delicious ZH bosatte sig i Gammelgåden. Denna häst var även ägd av Bjérkliden och jag är så OERHÖRT tacksam för den tiden jag fick ha henne! Underbar häst som kommer gå långt! Lämnade tillbaka henne när jag bestämt mig att åka till Tyskland. Och här är jag nu.

Oj hejsan, jag skriver roman! Men annars vem är jag?
Ser du en tjej med ett ständigt fett smile, dansandes, skrattandes och verkar inte neka äventyr och galenskap. Då har du mest troligt hittat mig. Samt poppande energi brukar bara ett kännetecken. Plus somnar under filmkvällar (händer även på bio även om det är spännande så jag dör så kommer mat-och-sov-klockan in). Here i am.

Erbjud mig inte kött för det kommer jag mest troligt inte äta, men gärna en drink eller så. Eller varför inte svenskt godis? Då är jag fast! Du kanske anser att min värld är lite upp-å-ner men ack jag ser det endast som en fördel! Allt blir så mycket roligare från ett annorlunda perspektiv!