BIRTHDAY ?
GRATTIS till mig själv! eller nåt.
Jag blir bara äldre och paniken bara växer. Jag som skulle stanna på forever21.
Har så sjukt mycket i huvudet just nu och en sak som gör mig grymt irriterad är när folk checkar upp på saker som jag har full koll på, fy fasiken. Jag vet nog mycket bättre vad som gäller än vad du gör. SÅ Lägg inte näsan i blöt och tro du är så jävla viktig!Var bara tvungen att säga det.
SANNINGEN!
Moa, det är inte alls fusk! Det är tyskland och du är SÅ välkommen till värmen ;-) hihi.
VÄRLDENS/BÄSTA
'Jag är inte tjock! Jag är bara lite gravid i Sverige!' - Minnolin <3
ENJOY
LEDIG EFTERMIDDAG I 20 GRADERS SOLSKEN! här ska njutas
RIGHT/NOW/RIGHT HERE
Vilken spänning.
Jag ska dyka ner i studier ikväll också, vilket jag parktiskt tagget gjort de senaste veckorna. Jag myser, det är så fantastiskt! Sedan hamnade jag i ett samtal som varade x antal timmar igår på skype. Riktigt bra pluggsällskap! ;-) Jetzt deutsch!
LOOOKILOOKI
DÄÄÄÄÄÄÄÄR är min fina Anna o jobbar!!! ----> http://www.winningways.ca/
CHECK IT OUT!
ARBOGA/BOKEN
Verkar som att mina bilder endast syns för mig, väldigt typiskt!
Boken heter iallafall: 'Varför gråter inte Emma?' Och som sagt, vill-ha-begäret är stort!
I/WANT
Jag är ju en såndär typ som älskar verklighetsbaserat, även om man får typ känsloanfall under läsningen. Jag har en tendens att dras till de hemska böckerna. "Pojken" böckerna läste jag på räls, gjorde ont att läsa men trollbinder mig något så kosmiskt. Nu har jag hittat en bok som jag bara MÅSTE ha och läsa, hittade ett utdrag på internet och jag är fast! Det är historien om det hemska som hände familjen i Arboga, det är med all sannolikthet väldigt tung läsningen men i want it!
YOU/GOT/TO/LOVE/IT
...even when you dont.
RIGHT/NOW
PUNKT
Update från mobilen.
what more do you need ?
ANNA/GRUNDITZ/GOES/CANADA
Min finaste siknäsare Anna är nu på G mot Canada och ska uppfylla sin dröm med att jobba på en farm ett år! Jag är sååååå stolt att hon tog steget, för hon har velat rätt rejällt och jag har puschat hela tiden! Och nu händer det! Gahhh, jag är helt upp i varv för hennes skull! Kommer dock bli så sjukt konstigt att åka till Sverige och inte ha min Anna där uppbokad för min Sverigevistelese MEN vi planerar hennes hemresa i minsta detalj! Att någon annan uppfyller sin dröm på detta sätt gör mig så glad! Speciellt när det faktiskt är min Anna, den försiktiga, ville vara osynlig och ej uppmärksammad alls typen och så blev hon bästa vän med mig! Helt plötsligt befann hon i rampljuset och rockade världen vid min sida! Vi är så sjukt olika, vi har faktiskt disskuterat det ett antal gånger hur 'oklffande' det egentligen är men vi är trots det som 'handen i handsken' för varandra. Jag är oerhört tacksam att hon finns i mitt liv. Och jag kommer sakna henne som ett psykfall men ack vad mycket av hennes äventyr vi kommer kunna prata om! Synd bara att Canada ska vara så långt borta, är ju som svårt att fara en 'weekend' att hälsa på sådär.
Anna Grunditz, du är min färgklick! Rock it!
KIDS/KNOWS
En helt vanlig dödlig mamma satt och fyllde i ett kvällstidningstest där bland annat frågan:- "Anser du att du är normalviktig?" dök upp. Hon läste frågan högt för sig själv och den 9-årige sonen lyssnade och funderade.
Sen sa han:- "Nää, mamma, du är inte normalviktig - du är ju jätteviktig!"
Sen sa han:- "Nää, mamma, du är inte normalviktig - du är ju jätteviktig!"
TANKE
Snart är det mellanprov i Warendorf och jag känner mig inte alls förberedd. Hur fasiken ska jag klara detta? Jag har panikångest. Och när jag har det blir jag passiv. Men annars erbjöd dagen ridning i solsken utomhus. Var inte lika vågad som mina arbetskamrater som red i t-shirt men ack våren är på ingående! Och jag har liksom kommit till insikt när det kommer till 'mina' pojkar. De gör alltid ett sånt fantastiskt jobb, även om piloten där uppe flänger och far. De försöker alltid göra sitt bästa och förstå vad som vill uppnås av dem. Den inställningen som pojkarna har gör att man går en liten glädjespark även om man rider skitsämst. Men det är så härligt att typ alla hästar här typ har bra inställning till arbete dock visst, vissa är lite vilda, andra har 'långa ledningar', en tredje part är workoholics, listan är lång men jag tänker bara på de hästar man sett som hellre dör av går ut och jobbar. Och även mitt lilla monster Shooting Star må vara helt jätte vild och odräglig så är det ändå en positiv arbetsvilja som visas (stundtals när han inte beter sig som en otämjd hingst...) Positivitet, det är det långsiktiga målet! Tänk på det näär ni tränar, även om bråk uppstår avsluta alltid med något positivt även om det känns som att allt är svart. Klapp och beröm!
PS. min söta Trixie myser med mig på soffan, är man nyopererad får man sån lyx. Plus (äcklig och luktar vidervärdig) leverpastej med pillerna. Tror ni hunden är LITE nöjd?
DU/ÄR/MIN/MAN
Att pussa på min fina Wüsti är bland det bästa som finns!
Han är en sån förståndig man men även lite smågalen. Skulle lungt gifta mig med honom om han varit en människa. Och inte att glömma, han är sjuk snygg också!!!! ;-)
SOM/DU/BÄDDAR/FÅR/MAN/LIGGA
OCH insåg just att vi har prov i skolan imorgon. Bra Elli, nu ska jag titta på allt som heter levnadsnummer, färg och tecken och allt annat helvete som hör därtill. Fasiken blir så förbannad att jag missade och trodde det var nästa vecka. Spö borde jag få!
LERNEN/LERNEN/LERNEN
Jag har skrivkramp och iskalla fötter.
Intensivpluggat i över fem timmar nu. Dags att hämta mina UNDERBARA varma skitsnygga tofflor, natten är ung! Men hjärnan är välanvänd, huvudvärken är på ingående.
I/JUST/CALLED
Jag gjorde mig mörkhårig imorse och nu pluggar jag häcken av mig. Dock är bakgrundmusik ett måste och min brors sportify används flitigt! Blev helt panikslagen när jag insåg att han loggade in och jag inte kunde använda den, blev ett nödsamtal då. Musik är bara det bästa som finns, helt fantastiskt! Jag njuter.
På återseende!
COLOURFUL
Jag insåg en sak idag. Fröken Carlsson hade FÄRG i ansiktet, eller jag insåg det inte först fick kommentaren typ 'du ser ju inte likblek ut längre' och jag checkade spegelbilden och POFF jag hade lite normal färg i ansiktet. Värt att skålas för! Detta firades med att fara in till Frankfurt, fina fina Frankfurt!! Och där tittades det lite på människor, ack vilken underhållande sysselsättning! Plus att jag blev lockad i håret av en försäljare och JA jag vill ha den plattången! (skriver man med tre 't':n? platttången? kändes myskofel.) Men den var HELT fantastisk!!!!! Vill ha begäret är högt! Dock fick försäljaren minuspunkter när han kommenterade om min ålder. Inte alls okej.
6/PACK
Att hosta ger magrutor, eller?
föredrar dock att skratta till mig dom.
GOING/STRONG
Nämen visst är det mysigt att vara 'sjuk' i över en vecka. Min kropp var helt skakis från morgonstund idag. Helvetesförkylning. Nä ack jag ska ju vara positiv. Ha en trevlig fredagskväll!
BY/THE/HEARTBEAT
Jag har varit sådär småarg idag, överreagerat på massor och bara känslan av att bryta i tusen har legat o puschat men jag trycker tillbaka. Jag fick ett halvt utbrott på foderhinkarna, allt bara för att jag är ledsen och frusterad. Det är inte rättvist vad som hänt, det är obegripligt. Det ska ju slå, inte stanna.....
COLD/AND/DREAMS
Morgonspegel bilden som erbjöds var en chock. Visst jag var lite halvdåsig förra veckan på grund av förkylning men över söndag natt, när jag i tron att jag blivit bättre, hoppade den verkliga bilden fram. Mitt ansikte och speciellt mina ögon skrek 'jätte sjuk människa' med andra ord typ kritvit och röd linje stiligt placerat längst med ögonlinjen. Jag kände mig så attraktiv. Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på för att kunan gå ut o jobba utan att dra blickar så jag sminkade lite fint men ack till ingen nytta. Det syndes tydligen långa vägar, helvetes ögon som inte kan dölja! Men jag gläds trostdem över dagen, mina hästar var så duktiga! Men nu sitter jag och snorar i kapp med mig själv som aldrig förr och ögonen bara rinner, så både hjärnslem och ögonslem myser jag med. Visste ni förresten att hosta kan ge träningsvärk i magen? Helt sjukt, det är typ skrattretande att hosta just för denna 'träningsvärk'. Nu ska jag kurera mig för morgondagen, nya tag.
Hade förresten en sån sjuk mysko dröm, obehaglig på något sätt och jag vaknade liksom i en panikkänsla. Jag gick på isen med någon, jag vet inte vem, plötsligt var en häst där som liksom gick genom isen men endast till knänen och sedan försvann den lika fort. Kvar är jag som går där på isen och mitt sällskap har gått i förväg. Kommer ihåg att jag hade en hejdundrande packning med mig, ryggsäcken var enorm plus att jag hade nå slags påsar (?) i varje hand. Jag går där och kikar efter mitt sällskap då jag helt plöstligt går genom isen och faller ner i det iskalla vattnet. Kommer ihåg att jag lyckas kämpa mig upp utan att släppa min packning och tjurighetstankar i huvudet. Kommer upp men sedan går jag igenom igen och jag kämpar, försöker få upp benen upp på isen igen men jag får liksom inte till det. Jag vet inte om jag inbillar mig att en tanke att 'jag kommer inte upp' gick förbi och 'usch vad kallt det är'. Men jag ropar aldrig på hjälp utan kämpar som ett as, när jag ligger där och kämpar med att försöka ta mig ut denna isvak med all min packning vaknar jag upp med världens obehagskänsla. Och jag känner ännu paniken i kroppen, allt var så sjukt verkligt. Och det är inte så att jag brukar undra vad drömmar betyder eller om de ens har en inverkan på vad som pågår men samtidigt om jag har någon drömtydare eller någon upplyst läsare lämna gärna en kommentar över vad ni tror. För drömmen har liksom legat i bakhuvudet hela dagen, vanligtvist berörs jag icke av drömmar, brukar vara att jag vaknar upp och kommer ihåg vad jag drömde i morgonruset men sedan är den borta. Men inte denna. Mysko.
Vad tror ni?
COLD/AND/DREAMS
Morgonspegel bilden som erbjöds var en chock. Visst jag var lite halvdåsig förra veckan på grund av förkylning men över söndag natt, när jag i tron att jag blivit bättre, hoppade den verkliga bilden fram. Mitt ansikte och speciellt mina ögon skrek 'jätte sjuk människa' med andra ord typ kritvit och röd linje stiligt placerat längst med ögonlinjen. Jag kände mig så attraktiv. Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på för att kunan gå ut o jobba utan att dra blickar så jag sminkade lite fint men ack till ingen nytta. Det syndes tydligen långa vägar, helvetes ögon som inte kan dölja! Men jag gläds trostdem över dagen, mina hästar var så duktiga! Men nu sitter jag och snorar i kapp med mig själv som aldrig förr och ögonen bara rinner, så både hjärnslem och ögonslem myser jag med. Visste ni förresten att hosta kan ge träningsvärk i magen? Helt sjukt, det är typ skrattretande att hosta just för denna 'träningsvärk'. Nu ska jag kurera mig för morgondagen, nya tag.
Hade förresten en sån sjuk mysko dröm, obehaglig på något sätt och jag vaknade liksom i en panikkänsla. Jag gick på isen med någon, jag vet inte vem, plötsligt var en häst där som liksom gick genom isen men endast till knänen och sedan försvann den lika fort. Kvar är jag som går där på isen och mitt sällskap har gått i förväg. Kommer ihåg att jag hade en hejdundrande packning med mig, ryggsäcken var enorm plus att jag hade nå slags påsar (?) i varje hand. Jag går där och kikar efter mitt sällskap då jag helt plöstligt går genom isen och faller ner i det iskalla vattnet. Kommer ihåg att jag lyckas kämpa mig upp utan att släppa min packning och tjurighetstankar i huvudet. Kommer upp men sedan går jag igenom igen och jag kämpar, försöker få upp benen upp på isen igen men jag får liksom inte till det. Jag vet inte om jag inbillar mig att en tanke att 'jag kommer inte upp' gick förbi och 'usch vad kallt det är'. Men jag ropar aldrig på hjälp utan kämpar som ett as, när jag ligger där och kämpar med att försöka ta mig ut denna isvak med all min packning vaknar jag upp med världens obehagskänsla. Och jag känner ännu paniken i kroppen, allt var så sjukt verkligt. Och det är inte så att jag brukar undra vad drömmar betyder eller om de ens har en inverkan på vad som pågår men samtidigt om jag har någon drömtydare eller någon upplyst läsare lämna gärna en kommentar över vad ni tror. För drömmen har liksom legat i bakhuvudet hela dagen, vanligtvist berörs jag icke av drömmar, brukar vara att jag vaknar upp och kommer ihåg vad jag drömde i morgonruset men sedan är den borta. Men inte denna. Mysko.
Vad tror ni?
WHAT/DO/YOU/THINK
"Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till. Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest. Att du gör dig liten tjänar inte världen. Ingenting är upplyst med att krympa... så att andra människor inte känner sig osäkra omkring dig. Meningen var att vi alltid skulle stråla, som barn gör. Det finns inte bara i vissa av oss, det finns i alla. Och när vi låter vårt eget ljus stråla... ger vi omedvetet andra människor tillstånd att göra samma sak. När vi frigörs från vår egen rädsla...frigör vår närvaro automatiskt andra"
SILENCE
Jag och teknik har väl i stort sätt aldrig gått hand i hand. Det är alltid tjavs och omständigheter när detta ord sätts i samma mening som mitt namn. Som just nu, nu mobil har slutat fungera totalt och det känns verkligen så där fantastiskt speciellt när jag köpt den nydligen och spenderade iväg tusenlappen på den. Och denna lätta panik att jag inte då i sin tur använt pengarna till något bättre gör mig illamående. Sedan känns det bara som att ALLT faller samman nu. Insidan skriker och river och klöser medan utsidan är maktlös idiot som far ut och springer sig tanklös så pass att kroppen inte vill ta ett steg till och varje muskler och organ kippar efter andan.
PUT/YOUR/RUNNING/SHOES/ON
Det händer så mycket hemma i Sverige just nu så jag går med ett konstant magont. Jag må kanske vara maktlös om jag så varit i Sverige men då hade jag iallafall varit nära, just nu känner jag mig så vansinnigt maktlös. Om något händer vänder jag ut och in på mig själv, denna ständiga oro äter mig från insidan ut. Men utsidan visar ingenting, de senaste åren har jag förändras. Jag visar inte mycket till omvärlden om vad som egentligen pågår på insidan, när andra gråter står jag som en känslokall pinne, halvt likgiltig och blir halvt obekväm eftersom de visar så mycke känslor och jag noll. Vad hände? Och jag vet när jag väl blir ledsen, då sårar jag mina nära med att INGEN får ta på mig. Jag skriker och flyr. Saken är nog den att jag är på en ständig flykt, från mig själv och allt som jag inte vill ta itur med. Jag bygger mitt eget kaos och jag vet inte var jag ska börja. Det är så dumt! Sedan bearbetar jag aldrig de saker som jag bör, jag slänger allt i en svart sopsäck i hopp att när jag kastat den i vattnet, att den aldrig ska driva i land. Sedan drar jag på mig löparskorna. För ett fjärde år i rad klarar jag INTE av. Kämpa, det vita ljuset är inte en vän...
