ellinor carlsson

Hon snarkar dock, minus poäng på sittabarnvakts listan liksom. Annars somnade hon realtivt snabbt idag, hon hade vi spenderat hela dagen med hennes kompis. Score! Ska strax ut med hundarna på en sista runda för att sedan göra natt för dem med. Sedan kanske jag slår igång en film och myser med den. Som sagt skola imorgon och lite vaken måste man väl vara. I år slås alla beridarläringar tillsammans, sista året. Fatta ett år kvar och sedan kommer helvetesveckorna med slutprovet. Snacka om jag redan nu känner att flygbiljett enkel väg till Sverige är tänkbart, jag är ju kass! Och klarar jag inte slutprovet ska jag skämmas i ett hörn i Sverige däremot om jag klarar det ska jag ge allt för att fortsätta mig strävan att bli bäst på häst! Nej, fasiken nog ska jag klara det annars är jag inte med. Skulle dock behöva sätta upp en stuideplan för mig själv så jag faktiskt tar mig i kragen och pluggar kontinueligt och lär mig MER tyska. Jag vill att min tyska ska vara prickfri men ack det är ett rätt mysigt svårt språk  - speciellt med alla scheisse ljud som gör att tungan slår blåknut. Svenska är helt fantastiskt! Dock älskar jag att tyskan har femhundra miljoner ord att uttrycka sig bättre på än vad svenskan och engelskan tillsammans har. Det ni.

Finns bara ett sätt att få detta genomfört! HÖG musik och finna motivationen att sätta på sig städoutfiten och inleda uppdrag granskning av kläder and other crap. Ikväll ska jag även sitta barnvakt för hela slanten eller jag ska till och med ha det så trevligt att jag ska spendera tre nätter med henne. Vaddå, vem sa att det är fel att jobba minst 72 timmar non-stop? Ska man jobba ska man göra det helhjärtat, så direkt från stallet kommer jag gå till Marie och spendera all min tid med henne. Men ack jag är inte alls bitter även om jag kanske kan få det att låta så. Alla vill vi ha pengar så det är bara att köra pang på rödbetan, annars når man aldrig mål som man i slutändan vill nå! Och vill man ha lite mer svängrum i ekonimin så måste man jobba lite extra. Tur som är så är Marie ett lustigt barn!

Självklart så vaknar man tjugo över sex på sin enda sovmorgon - känns oerhört festligt!

Man lever bara en gång, så låt oss se om det kommer bära eller brista. Kände bara allmänt att jag var på spontanhumör idag och då händer det galna saker. Hipp hipp. Plus att the rise of the planet of the apes var helt ok att se, slutet var faktiskt inte väntat men det är så det ska vara ibland!

15 km på cykel avklarat efter jobbet! Klapp, beröm och glass på det!

U2 kan jag lyssna på i evighet. Det kan jag med Augustana, Death Cab for cutie, OneRepublic, Red hot chili pepper, Panic! at the disco, Oasis, 30 seconds to Mars, The kooks, Rihanna, P!nk, Jacks mannequin, Kings of Lions, Sting med flera också, listan fortsätter in i oändligheten.

Jag undrar än, och känner frustrationen över, var min diktbok är. Den innehåller så många delar av mig som jag vill behålla. Ser någon en svart-vit bok med typ en panda på och massa klotter i, hör av mig. Jag skriver snart en kontakt annons om den inte hittas snart. Har varit försvunnen sedan jag flyttade till Tyskland..

Ibland kommer det dagar då man helst av allt skulle vilja krypa ner i en varm famn och enbart känna sig älskad. Men självklart, vem vill inte det? Ibland dyker väl också tanken upp, är det värt allt man går igenom? Det har börjat smyga sig på massa saker som sätter hjärnspöken att cirkulera. Och även om jag alldelens nyss var i Svea och träffade många av mina fina som fattas de mig ständigt, jag fick liksom inte nog. Just denna bekväma underbara samvaron som toppas med galenskap och skratt är ovärdelig. Sedan kryper väl paniken också på, ett år kvar på utbildningen och sen då? Kommer jag bli en vettig beridare? Och oavsett vad som händer, vill jag söka univeritet om några år? Jag känner mig som ett frågetecken som vill ha kontrollbehov. Twisted in my own mind liksom. Och jag vill bara skrika ut alla mina känslor som jag inte kan sätta ord på, jag vill få mitt perspektiv rättvänt.

Min kropp har en ny hobby. Denna hobby utspelar sig varsomhelst närsomhelst ocg går under namnet 'näsblod'.

Rättelse: Jag flög inte av igår, jag hittade helt enkelt bara något super intressant i sanden. Och nu lider jag av grym smärta i nacken eftersom detta som jag såg och vålddykte ner på, var en aningens hård.

Idag hade min chef den briljanta idén om att vi skulle rida ungdjuren tillsammans, jag kände endorfinet flödade eftersom jag vet vilken glädje min lilla Shooty har när han får syn på andra hästar. Så upp på hästen och iväg, kände hur bomben tickade under mig. Travade runt lite, exploderade lite, travde lite mera och sedan kom hans idé om att 'idag ska Elli smaka sand' och iväg for vi på bockserie och misstaget som gjorde mig så sur är att jag för en sekund hamnade lite i framvikt och i nästa minut var jag på backen och Shooty sparang omkring lycklig som bara den och gjorde klockrena byten som min chef sa. Jag var mest förbannad på mig själv. Upp på hästen igen och nu var han faktiskt jätte fin att rida, han fick väl ur sina spänningar geno, att ha av mig. Så dagen har bestått av härlig skallebank, nacksmärta och snyggt blåmärke. Och sedan iväg på mina andra ungdjur som skötte sig utmärkt, jag är så stolt över mina små djur.

Vaknade upp med världens obehags känsla, hade drömt under nattens vaka att jag blev jagad o sprang omkring i mörkret efter tecken på gömställe. No to be found. I nästa minut har jag händer omkring min hals, stryptaget omslöt sig och jag vaknade upp i ett ryck! När jag sedan trudeluttade till badrummet imorse upptäcker jag ett rött streck som sträcker sig över halsen. Måste ha virat in mig grymt bra i täcket i natt eller något, kändes dock smått otrevligt att kunna kombinera ihop en dröm o sedan vakna upp med att faktiskt ha märken.

Det är helt fantastiskt hur ofattbart ont blodsband kan göra. Känslan är att man liksom kastar bollen i hopp att den ska fångas, men den studsar bara vidare ut i intet. Och jag är utan kraft att springa att hämta den hela tiden för att på nytt kasta den och uppleva besvikelsen när jag hör ekot om hur den studsar vidare. Och besvikelse är nog en av de starkaste obehags känslor som kan infinna sig i människokroppen.

jag känner inte för att blogga helt enkelt.

Verkligheten är en snabb jävel!

känns bra att sånt som ska bota kroppen gör den sjuk. Antaglugen tyckte inte min kropp om antibiotika ocg reaferade allergisk mot den.. Har varit på aktuten tills nu och kära doktorn har sprutat in massa meduciner och EKG  har vait min bäsa vän, även om han tjöt ständigt eftersom mitt hjärta inte slår hejdundrande fort. Plus dropp på det med massa tjavs i. Det jävliga är att meducinerna gör en skittrött och man är icke tillåten att köra bil, ehmmm... Gjorde visst jag endå. Men ack, nu är min tunga normalstorlek, min läppar är inte botox och allt klibehov är borta. återbesök fredag. oh vad ja längtar! känn ironin i det sista..