ellinor carlsson

Man läser det i tidningen Ridsport om avelston som får 'missfall' och så visas en bild på en ett till exempel åtta månders föl. Det är inte riktigt så att man inser att man själv kommer få uppleva det...

Imorse stod inte alls rätt till med ett av våra ston. Roxanne hade 20 cm av fosterhinnan som hängde ut från henne och misstanke att vattnet gått var stort, när det var en stor pöl typ strax utanför hennes box. Mycket riktigt. Veterinären ringdes ut och det konstaterades att det var 'missfall' och nu skulle fölet/fostret ut. Så sprutor gavs så Roxy skulle börja känna värkar och vilja puscha problemet med detta sto är att hon puschar inte ens när hon normalt fölar plus att hon gillar att föla ståendes - riktigt dumt!
Men iallafall efter tre och halv timme hade veterinären fått ut fölet/fostret - ingen hjälp what so ever från kära Roxanne. Fölet/fosret var cirkus 80 cm stort, spinkig med babyhud. Det är liksom så overkligt att förklara. Jag tycker personligen att sånt här är otäckt... Men fölet/fosret samt efterbörden skickas iväg på undersökning så vi kan konstatera att det inte var ngt virus/bakterie eller vad det nu kan ha åstakommit detta missfall. Roxanne har undersökts ytterligare efter 'fölningen' och hon verkar ok! Riktigt synd för familjen dock, först förlorar de en hund i början på året sedan ett föl...

Sedan har jag lärt mig att 'döden' verkligen har en speciell doft. Det är obeskrivbar men när man 'lärt' känna den vet man när den är där... Jag får typ gåshud över hela kroppen av bara tanken på denna doft. Och den var så stark idag i gestütet, obehagkänsla times 10.