morgonstund
Med bestämd knackning på min dörr,
uppenbarar sig morgonen
Jag kniper med ögonen,
jag vill inte höra
Stark smärta uppenbarar på min högra kind,
morgonen gav mig en örfil
Med snabba ryck flyr jag sängen,
mot badrummet
Smäller igen dörren,
ser mig själv i spegeln och ryggar tillbaka
Mörka svarta ringar stirrar på mig,
jag rör vid spegeln
Jag var en gång vacker,
det var innan dygnet hade för få timmar
EC 02.09.2010
Kommentarer
Trackback
