ellinor carlsson

Shit jag börjar bli gammal nu, bless me. Hela 21år gammal och allt hände igår.
Hade en kanon födelsedag med massa fina presenter och mysig middag med nära från schafhof. Sedan ut på en bar med min egna saschi där vi flummade, pratade och skrattade. En fullpoängare alltså! Sedan blir det rusktigt mycket party den 9onde och 10onde April, då firar vi gärnet!

Och nu 'antirynkkräm' på heltid.

Tips från cochen:
 
Dammsug inte upp allt du ser som ligger på golvet, detta kan orsaka stock i dammsugar röret vilket i senare fall innebär att dammsugaren slutar fungera och man förstår inte varför tills man inser att det är total igen stockat och dammet nästan kommer ut genom röret så att säga. Dammsug speciellt inte upp saker såsom till exempel stora hårda nötter, prislappar som är runda och kan ställa sig på tvären, typ godispapper och dylikt. Inte för att jag gjort det då, ohneeej...

Sedan har jag börjat smått bli lite rädd att jag varit och gått i sömnen. I morse hittade jag nämligen min dator på golvet, min hemtelefon utdragen och badrumsdörren (som jag alltid stänger, blir mysigt varmt där inne då...) öppen. Snart springer jag väl naken på gården också - vore som pricket över i:et. Imorgon hard working sunday samt matteprov på måndag, livet är störtskönt!

Alla vet väl hur varningstecknen ser ut. Oftas är det utropstecken som följd. Massa utropstecken.
Jag vet mycket väl hur de uppenbarar sig eftersom samma varningtecken har hälsat pa mig en gang tidigare men jag blundar, jag kniper igen ögonen allt vad jag har eller tittar beslutsamt at ett annat hall. Jag har varken tid eller ork att ga igenom det igen även om de är där och klingar med rött neonljus. Detta välbekanta klingel. För faller jag nu finns det ingen som tar emot mig som det fanns förra gangen. Faller jag nu, hur reser jag mig da? Bäst att inte falla helt enkelt! Jag har en fallenhet att undvika att prata om det. Jag skjuter det framför mig och är även rätt begavad pa att inte hinna ikapp det.
Sedan är det väldigt mycket enklare att stiga upp varje dag, titta sig i spegeln, dra pa smilet och ut och jobba. För da fragar ingen, da behöver man inte hitta pa undvikande svar. För jag vill inte ens själv riktigt känna efter för det finns risker med sant. Ja, risker är värda att ta när det gäller massa saker men just en sak som denna sa är det faktiskt inte värt att ta den chansen.

Lekfull, sprudlande, skrattade, busande, dansande, hoppande, stralande Elli. Jag vill ha henne som permament inslag pa insidan igen. Jag vill umgas med henne hela tiden, jag vill inte kämpa mot den djupa mörka delen. Jag vill inte tappa bort henne igen ... Jag är ingenting utan den delen.


Jag saknar just nu Sverige o de bästa av vänner.

Jag hittade på världens bästa födelsedagspresent till Niki idag! Kommer bli såååååå kul alltså!
Och känner jag honom rätt kommer han tycka det är askul också! hihi. Ska ta en bild när han öppnar paketet, gosh lördag kom hiiiiit ! ;D haha. Det bästa är att jag lurade in Caro och Daniel på presenten också vilket då innebär att det inte blev så dyrt för mig, smart brud! :D

Annars saken jag var så arg över; Tur att man är vän med sin pfysio på FB. Han frågade nämligen i tisdags vars jag hade varit, för han väntade på mig. What? Jag kunna slå vad med mitt liv som insats att det var på fredag, tur som var så gjorde jag ju inte det för det visade sig att jag hade fel och hade missat besöket. Ack vad jag läxade upp mig själv. Grejen är ju att han var ju bara i Bad Nauheim tisdag och onsdag, han försökte hitta en lucka på onsdag men det var propp... Så på måndag är han där igen och då ska han försöka igen annars finns det bara besöks tider i April och det kändes kanske lite långt bort just när dumryggen är sär för tillfället. Jag säger snart upp bekantskapen... Så nu håller jag tummar och tår! Var som sagt riktigt förbannad på mig själv, som min pappa märkte när han pratade med mig. "Elli, släpp det där, det har ju redan hänt" men jag fortsatte och jämrade mig om det. GnällFia.

Annars är jag ledig imorgon em, planerat och klart för pfysiobesöket som jag trodde jag skulle ha, jomenvisst.
Näää men måste plugga, fütterung prov på måndag, vad jag ser fram emot det!

Återgår till tjatet om att jag borde vara en pluggoman men idag händer det lite faktiskt.
Hittade dock massa mer material som jag kanske bör försöka förstå mig på, inte direkt lätt alltid att försöka läsa sig på Daniels kråkfötter. Shit alltså! Grejen är ju inte att han skriver fult utan att e och l kan se likadana ut samt samma sak med p och n och ibland u. Aningen förvirrande, speciellt när man inte vet hur det ska stavas korrekt. Mysigt. Men jag ämpar vidare, jag vill inte skriva en sexa på provet. Jag gillar inte det men med den läraren vi har är risken stor eftersom hon är inte det minste hjälpsam. Hon googlar allt och sedan PRATAR hon vad hon googlar, yes hello Elli fattar ju allt och vet hur det stavas!? Ehmm, kanske inte... Är som bra ibland när de skriver på tavla eller faktiskt kopierar ut pappren så man har det svart på vitt och jag kan få en liten chans att fatta. En plugghäst vill jag vara, en tysktalande plugghäst!

Vad händer annars? Jo Elfe, min lilla klump på 2½, travar jag på linan med. Hon är sjukt duktig även om hon kan pallnita och sedan trava vidare som ingenting. Dock har hon börja ha konstig gång när man tar henne från boxen på morgonen, hon är typ halt, riktigt halt. Men sedan när man promenerat upp till stallet traskar hon som vanligt igen, skumt! Berättade för Hr Rath och han tyckte också det lät konstigt så vi ska ha Dr Nolting att titta på henne, de vill ju veta vars det kommer ifrån eftersom hon är ett STORT hopp för framtiden! Hon skulle bara varit lite äldre till 2012 och ni hade sett henne där, vilken pärla alltså! Och jag är den första som rider på henne, wihooo ;)

Aber ich muss jetzt lernen.


PS. Fick mina böter för fortkörningen idag, men gud var med mig och ingen bild hängde med i brevet. Lycka över det, mindre lycka över summan. Biiiiib biiiib wrooooooom!

Bild: google.se