ellinor carlsson

Idag har jag faktiskt varit så frusterad och arg på mig själv att jag typ grina. Varför varför varför är jag en sån jäkla dum jubel idiot? Jag blir galen. Och gå med den där ilskan på sig själv är ju inte skitkul precis, har jag gett mig in på rätt sport? För jag är ju helt jäkla värdekass. Ilskan liksom bubblar under huden. Varför kan jag inte bara lära mig? Jag är avis på alla som faktiskt är så begåvade att de kan rida. Och just nu skulle jag inte säga nej till en varm famn som bara erbjöd lugn och trygghet, en famn så man kan förtränga det verkliga och bara famla in i drömmarnas världsepok. En famn som gör att "träume fliegen lernen"...

Jag vill bara bli bra och just nu känns det så långt borta. Speciellt när man har en Tropea som står på bakbenen och beter sig som ett annat monster. Vem vill hjärntvätta henne och få henne till insikt att arbete är bra?