ellinor carlsson

Ibland vet jag inte om det kändes bättre att vara glatt ovetande i Tyskland. Eller egentligen var man väl inte glatt ovetande men man slapp möta sin största skräck varje dag. Smärtan är vidrig, det skär i mitt hjärta att se. En av mina värsta mardrömmar tar sakta sitt senarium. Kom och ta mig långt härifrån eller spola bara tillbaka tiden för den går alldelens för fort.


Här står man i sitt norrbotten, i sin hemby - som man nästan vet var varje sten ligger.
Där man förtillfället känner sig totalt vilsen och vattenpölarna på marken inte endast består av regnvatten...