Terapi ?
Phuu, dagens arbete gjort. Och jag luktar häst och har ett äpple i handen. Vad mer kan livet erbjuda? En hel del faktiskt men för tillfället låtsas vi som att dagens arbete var i klass med att vara "nominerad" för nobelpriset inom hjältedåd. Nu är ni inte så kaxiga länge nej!
Min plan är däremot att inte berätta för Herr Doktor att jag jobbade idag, då blir han arg på mig och stampar på mig som en myra. Det vill vi ju inte. Jag är ju en laglydig person, även när det kommer till regler och jag anser inte att man bryter regler när man töööööjer dem lite, man måste ju få en insikt om hur gränserna går och det kan man bara upptäcka genom upptäckt. Alltså vidga vyerna från reglerna men samtigt stanna inom dem, till viss mån. Fast jag har ju indirekt jobbat idag, typ varit groom åt groomarna - inte direkt hard work men jag har hunnit med massa småpyssel som behövdes göras men inte finns tid för och eftersom jag ska vara denna invalida höna fixade jag allt det. Guldstjärna för moi och startsignal för krig till ryggen.
Men jag är lätt besviken att min rygg ska ha en så kallad "hatkärlek" till mig, för den är alltid där och ställer upp men innan jag vet ordet av sticker den mig med knivar. Komplicerad realtion, kanske vi behöver börja terapi tillsammans? Pfysioterapin har gett oss mer bekymmer men kanske om man ger det mer tid kanske vi kan finna en lösning för problemet vi har med varandra. Jag satsar på det, har ju inget att förlora. Antingen blir det lövelövelöve mellan oss eller så fortsätter vi bråka livet ut.
Nej ACK vad bitterhet studsar över denna blogg, den gör även dubbelvolter emellanåt - rätt imponerande faktiskt. Sen finner jag ingen ironi alls här, ingen sarkasm eller något sånt. För att driva med människor är fel och då kan man hamna i finkan och får leva på bröd och vatten. Undra om brödet är fullkorn?
Nu attack mot Herr äpple och en film att mysa ner till!
Up ligger och väntar på mig och jag ska dra på smilbanden - från öra till öra. Tjiiiing!
Min plan är däremot att inte berätta för Herr Doktor att jag jobbade idag, då blir han arg på mig och stampar på mig som en myra. Det vill vi ju inte. Jag är ju en laglydig person, även när det kommer till regler och jag anser inte att man bryter regler när man töööööjer dem lite, man måste ju få en insikt om hur gränserna går och det kan man bara upptäcka genom upptäckt. Alltså vidga vyerna från reglerna men samtigt stanna inom dem, till viss mån. Fast jag har ju indirekt jobbat idag, typ varit groom åt groomarna - inte direkt hard work men jag har hunnit med massa småpyssel som behövdes göras men inte finns tid för och eftersom jag ska vara denna invalida höna fixade jag allt det. Guldstjärna för moi och startsignal för krig till ryggen.
Men jag är lätt besviken att min rygg ska ha en så kallad "hatkärlek" till mig, för den är alltid där och ställer upp men innan jag vet ordet av sticker den mig med knivar. Komplicerad realtion, kanske vi behöver börja terapi tillsammans? Pfysioterapin har gett oss mer bekymmer men kanske om man ger det mer tid kanske vi kan finna en lösning för problemet vi har med varandra. Jag satsar på det, har ju inget att förlora. Antingen blir det lövelövelöve mellan oss eller så fortsätter vi bråka livet ut.
Nej ACK vad bitterhet studsar över denna blogg, den gör även dubbelvolter emellanåt - rätt imponerande faktiskt. Sen finner jag ingen ironi alls här, ingen sarkasm eller något sånt. För att driva med människor är fel och då kan man hamna i finkan och får leva på bröd och vatten. Undra om brödet är fullkorn?
Nu attack mot Herr äpple och en film att mysa ner till!
Up ligger och väntar på mig och jag ska dra på smilbanden - från öra till öra. Tjiiiing!
Kommentarer
Trackback
