freeeee day, again ...
När man själv inser att internet, böcker och filmer ÄR långtråkigt så måste man inse att man kanske har en liten myra i hjärnan som inte direkt är tillfredsställd. Mina hästar i stallet SAKNAR mig, iallafall går mitt hjärta på den lögnen. Men Wüsti visar iallafall uppskattning, intalar jag mig, för när jag kommer är han i famnen och vill inte lämna den. Det värmen fågelhjärtat gott. Wami ser förövrigt ut som en förvuxen ponny när det inte har finnas möjlighet att raka den stackarn, våra maskiner har varit kaputt (detta upptäcktes dock i JUNI (!) av såsläppen men eftersom såsläppen ÄR, och kommer förmodligen alltid vara, en såsläpp så skickade hon iväg dem typ en vecka innan hon slutade vilket innebär att det var i KLIPPsäsongen hon fick tummen ur att skicka iväg dem. Hon hade bara sagt att hon gjort det hela sommaren vilket uppenbarligen var en stor fet lögn. Hej vi är inte less! eller egentligen inte heller förvånade. Så Wami får nu lida just för hon behöver mängder av lugnande samt två som klipper samtidigt, lilla damen gillar inte att bli nakenfis...)
Nej, vi var inte alls bittra på henne. Ska nog ta och springa upp till kontoret och se om jag kan flörta till mig någon som kan ringa bolaget som lagar kaputta klippmaskiner, man kan ju hoppas på mirakel.
Annars fick man veta igår att OM min mor tar en valp från denna kull som Hugo är papps till så kommer VALPEN komma typ en vecka EFTER jag far tillbaka till TYSKLAND (under jullovet). Jag är ju en LYCKANSOST som missar VALP perioden på typ ALLA hundar som kommer IN i familjen Carlssons släkte. Menar en VALP är ju inte att dö för, de är ju inte alls SOCKERSÖTA. Hjälp lyckoruset är högt nu.
Fast egentligen är jag inte bitter. Bara sjukt rastlös.
Okej då, lite bitter då...
