ellinor carlsson

Idag har vi tagit upp samtalsämnet "lämna allt och inse att man ska stå på egna ben". Det har varit en obeskrivlig glädje för mig, även om det stundtals varit oerhört tungt, så måste jag smått inse att jag är nöjd över mitt beslut. Jag behövde komma iväg, jag ville stå på egna ben, helt själv utan livlinor. I detta skede kan man också upptäcka det "verkliga" i livet och vad som var så kallade illisioner. Jag har upptäckt sidor av mig själv som jag nästan glömt, sidor som jag inte visste jag hade, jag har helt enkelt hittat en ny stig i min egen labyrint. Inte en genväg, bara en till väg för möjligheter. Nya äventyr. Vad livet kan erbjuda även om det ser mörkt ut brukar det oftas komma en liten tomte som bländar dig med sin ficklampa och ett litet "Heelllloooo, wake up". Och även om det tar ett tag så vaknar man upp och inser "det här vill jag ju egentligen inte missa"...

Man måste gå sin egen väg, för ingen kan gå den åt en. Även om det känns som att fossningarna blöder måste man gå, även om musklerna värker och kroppen är utmattad - man måste ändå fortsätta gå. För att stanna för att man inte är stark nog kommer straffa sig i det långa loppet, du måste möta det, bearbeta det och sedan se vilken stig du väljer utifrån det. Även om du är sbag just nu kommer du bli starkare, visa en jävla anama gumman, för din egen skull! Stigens mål vet du självklart inte men du måste fortsätta gå, stanna inte. Trampa inte på samma punkt om och om igen för då (precis som det låter) tar du dig ingenstans. Du får ingen klarhet. Och jag vet min vän, just nu är du sjukt utmattad känslomässigt. Och det känns både psysiskt och fysiskt men du måste möta det även om det känns som att det kommer bryta ner dig. PRATA med någon, snälla för min skull, för jag vet att du drar på mantel "ingen ska få se hur det egentligen är". För jag vet att det är inte lätt för dig just nu och jag vet att du stänger allt inne, du kan inte lura mig damen! SÅ Fly inte, du är duktig på det, det har du redan bevisat. Och i det aspektet är vi rätt lika, bättre fly än illa fäkta. Men nu gör jag mitt bästa att lära mig fäkta, vill du göra mig sällskap?

Jag tänker på dig, min fina sprätthare till vän, jag tänker på dig!