Agresiv trafikkörning ?
Dagen attackerade kvällen med raka puckar, klockan är redan halv tolv och jag tyckte den precis startade. Dagen i sig har inte varit allt för innehållsrikt förutom Alex's kärringstopp i korsningen. Efter henne stod en hög med arga brummande bilar med tillhörande förare vilket gjorde henne lite mer nervös - själv satt jag i passagerarsätet och flinade. Det är faktiskt otroligt hur argsinta tyska bilförare kan vara trots att trafikstockning på autobahn är vardagsmat för dem. Jag blev själv fångad i trafikstockningen idag, jag var deras offer. Rädslan pickade mig på axeln samt de sextontusenfemhundraåttiotre bilarna efter mig. Det som fortfarande förvånar mig är att stau råder även när den är fyra led att köra på (!) vilket då innebär en maxhastighet på 50km/h när den vanligtvist ligger på typ minst 160km/h i vänstra leden. Hjärtattacken kan kännas anande när man hör detta men ta ett djupt andetag och låt det sjunka in, jag vet, 50km/h på autobahn är skamligt men är det stjuttioelva bilar som vill åt samma håll samtidigt blir det lite trängre - sånt man måste uthärda.
Men glad i hågen kan man ändå vara i en stau (även om man känner att ens temperament är på noll just för en resa på trettio minuter blir en på nittio) för musik kan pumpas ljudligt, man kan träna upp sin falsett utan klagomål och även kanske göra en upptäckt av ny musik. (Rapport från dagens stau: Lady Gaga's nya singel är totalt värdelös!) Samt så kan man finula ut de mest fiffiga idéerna, fast de spar jag för mig själv.
Däremot så började jag fundera på hur min bror skulle överleva en tysk stau på autobahn. För den bild som poppar upp i huvudet är en lätt förbannad grabb som svär åt allt vad bilar heter, tutar, andast häftigt och ögonen växer för var sekund som går. Taget om ratten är krampaktigt och omänskliga ljud kommer från hans strupe, hans hår blir tunnare och tunnare och den agresiva svetten visar sina spår i pannan. Fast detta senarium är taget från en tripp till Luleå, så undra om man dubblar på det med typ 200%, först då kanske det blir realistiskt för en stau och en Simon. Ärligt, jag tror jag skippar den upplevelsen. Jag tror Kalix får uppleva nog av min kära brors kärlek till medtrafikanter, den är obeskrivbar och kan framkalla ett x antal skrattanfall för medpassagerare.
Men glad i hågen kan man ändå vara i en stau (även om man känner att ens temperament är på noll just för en resa på trettio minuter blir en på nittio) för musik kan pumpas ljudligt, man kan träna upp sin falsett utan klagomål och även kanske göra en upptäckt av ny musik. (Rapport från dagens stau: Lady Gaga's nya singel är totalt värdelös!) Samt så kan man finula ut de mest fiffiga idéerna, fast de spar jag för mig själv.
Däremot så började jag fundera på hur min bror skulle överleva en tysk stau på autobahn. För den bild som poppar upp i huvudet är en lätt förbannad grabb som svär åt allt vad bilar heter, tutar, andast häftigt och ögonen växer för var sekund som går. Taget om ratten är krampaktigt och omänskliga ljud kommer från hans strupe, hans hår blir tunnare och tunnare och den agresiva svetten visar sina spår i pannan. Fast detta senarium är taget från en tripp till Luleå, så undra om man dubblar på det med typ 200%, först då kanske det blir realistiskt för en stau och en Simon. Ärligt, jag tror jag skippar den upplevelsen. Jag tror Kalix får uppleva nog av min kära brors kärlek till medtrafikanter, den är obeskrivbar och kan framkalla ett x antal skrattanfall för medpassagerare.
Kommentarer
Trackback
