ellinor carlsson

Här sitter man, mandag kväll, framför datorn i kökets kontor. Bör nog börja dra mig hemat snart för annars far jag väl skäll eller nagot at det hallet, vem vet. Sedan har nagot som är ganska komiskt har hänt, i fredags var det mest markant. Jag hade varit glad och hoppig hela dagen, Cora undrade vad för drog jag gick pa och om jag hade kvar nagot kunde hon fa det (typ) Dom inser inte att det är lättare att jobba med sprudlande energi och glädje! Iallafall, hon sa det minst 3 ganger under dagen, sedan helt oprovoserat kom även en av vara securitas vakter och sa samma (nästan edentiskt samma) sak till mig bara för att jag var glad och studsig. Komiskt? Jamenvisst!

Sa jag är konstant pa droger enligt dem, hög pa livet, vad mer kan man begära?
Det är jag i ett nötskal, möta livet med en klackspark!

Och annars vill jag inte aka hem fran tyskland inom den närmaste framtiden, semester javisst, men inte flytta tillbaka till sverige! Jag trivs, som guldfisken som simmade i sin glaspumla.

Förresten har ni hört skandalen om Isabell Werth och en av hennes sjuaringar (Whisper)? Hon red iallafall St. George med denna i Wiesbaden och nu har det kommer ett positivt test fran henne pa A provet, hey doping. Och som att inte tyskland hade nog med dopingskandaler. Tydligen ska det vara en medicin till människor som lider av schitzofreeni, det är ju smart att trycka i tävlingshästen. Nu väntar vi bara pa B-provet. Vore illa om det visade sig vara positivt för doping det med.

 

Semester inplanerad! Och yack vad jag hatar datorer som har egen vilja när man fösöker sig pa SAS. Man blir fruktanvärt less men nu har jag klarat det! Vet dock ínte än när jag kommer till kära norrbotten, det är dock ännu oklart men till norrbotten/kalix kommer jag allt. Ska krama ihjäl alla mina nära och kära och lyckas jag inte krama ihjäl dem sa tar jag dem i ryggsäcken hem - tror nästan altenativ tva vore det bättre! Tänka sig tyskland, mina lilla lägenhet, med alla mina nära och kära? Vore inte det underbart sa säg!

Och vem har fatt packet idag och hoppat som en studsboll i stallet? Jag älskar att fa post och nu har jag ett X antal filmer och se och inte tala om att jag har ALLA avsnitt greys nu, här snackar vi välmaende pa hög niva! Och handskrivna brev, jag dör det är sa underbart och tararna börjar fundera pa att hoppa ut fran ögonen. Jag älskar bara brev, det är som en drog. Hög blir man allt maste jag säga. Sa skicka brev, packet, GODIS, pussar eller vad som helst. Da gör ni min dag komplett och lite därtill.

Skickar en puss till tyskland idag som erbjöd solsken sa man inte frös en stund under dagen. Respekt!

Allt jag säger är: Crazy Monday! Alltsa gardagen.
Där sitter vi och äter frukost i vanlig ordning när telefonen ringer, alla trodde att det skulle vara Matthias som skulle ge hästordningen han ville rida. Nej da, ack hur kunde vi ha sa fel! Matthias ville att Ellinor skulle komma upp till Casinot. Ellinor blev supernervös men gar lydigt. När jag kliver upp pa första trappsteget säger Matthias "Hi Elli, my father and i would like to speak to you" Hej ännu mer nervositet! Vi sätter oss ner och de fragar hur jag trivs och allt sant. Pratar en stund tills de kommer till huvudpunkten, "vi ska göra lite hästommöbleringar" Helt plötsligt star jag med Wahajama, Welterfolg, min Wüstie, min Lola och min unghäst Faszinato (och självklart Witzbold) Helt plötsligt blev jag Ann-Kathrin Linsenhoffs groom, bara sadär sicksack. Tyckte dock synd om tjejen som hade haft Wami och Wilma men det finns ingenting att göra at. Hon fick istället resten av unghästarna och lite andra sysslor. Men jag själv tycker bara det är rätt coolt att jag star här med dessa, 4 riktigt fina hästar och en erbjuden löneförhöjning av Herr Rath som man självklart tackade JA till ;) Hur sjukt är inte Tyskland ända?

Jag tror Tyskland verkligen växer pa mig, jag trivs som fisken simmar i vattnet.

    

Imponerade av vår skönhet?! Vi vet, vi behöver inget smicker!

Här sitter jag med ett vinglas och tarar som trillar ner fran ögonen. Jag har precis läst mailet fran min, bara min, svensk. Helt sjukt mycket jag saknar denna person, pa nagot sätt gav han mig mer energi dagarna i ända san energi som gjorde att jag även orkade med sena nätter och galenskap. Just nu är det pa ren jäkla envishet jag gar igenom dagarna (även min älskade ponnysar givetvist...) men efter jobbet är jag död. Eller jag gör mig död för jag finner inte passionen att hitta pa nagot för tillfället. Jag vill inte handla eller aka taget ensam mot frankfurt, jag vill bara inte. Men sen ska jag berätta glädjen som spred sig i kroppen i lördags.

Jag och Anna for och sag bio inne i frankfurt (ja ni gissa rätt, tagresan var sa fruktansvärt trakig sa jag somnade...) Bion var väl rätt okej men mitt under filmen ringer min telefon, ett svenskt nummer (!) Disskuterade med Anna om att det kunde inte vara kunder som ringer halv tio en löradag sa vi atergick till filmtittande dock for aldrig detta svenska mystiska nummer fran min näthinna och tankar. Iallafall vi gick fran bion och bestämde oss för här ska det bli cocktails och sa blev det! Anna biter sönder ett av armbanden (självlysande som man far med i drinken) och allt självlysande hamnar pa hennes kläder och ansiktet, som jag skrattade at henne! IndianAnna vare här, en gentleman till student kom och gav oss servett (hade tydligen iaktagit vart (Annas) misstag med bitandet) han log och vi tackade artigt mellan asgarven om hur hon sag ut! hihi. Okej iallafall vi sitter där och pratar massa tjavs (bokstavligen) och sa ringer detta svenska mystiska nummer igen, jag svarar "Elli" och far tillbaka "Hej Elli, det är Patrik" därefter skriker jag nästan rakt ut "Hej älskling!!!". Vet ni lyckan jag kände da? Fran tarna ut till harspetsarna kom ny energi. Min kära kompis ringer (dock inser man mer att man saknar denna kompis otroligt mycket) känns som att alla ord viker sig dubbelt och allt man vill säga kommer i samma mening sa ingenting blir sammanhängande men glad var jag, sa otroligt jätte glad!

Sa nu lever jag pa ny energi för tillfället även fast jag har miljoner fragor och funderingar. Jag tänker pa dig nu när du är i london, varje dag. Maste dock tillägga om en tysk "lovar" heligt saker tro aldrig pa denna, för de haller sällan vad de lovar. Var finns svenska moralen i dem?

Och Anna min puttisnutt, krya pa dig!

Öhm hej, hur var det där med fritid igen? Och vad gör man när man helt plötsligt har en HEL lunchrast?! Jag är förvirrad! Fritid ger mig gashud och dagen luncgrast gav mig panik, great kombo?
För att göra historen kort nämner jag att jag för tillfället har mina 8 fina hästar (okej junior är egntligen inte min men min för veckan) och alla ska ut twice/day. Ja, jag sliter häcken av mig men da finns den där minuten, som idag, när Wüstie lägger huvudet i famnen och uttrycker "älska mig fast jag är en riktigt monster ibland" da far man liksom lite extra energi och fortsätter ga promenaderna/longera/höfodra ect. Wüstie och Lola är verkligen mina glädjespärlor för tillfället. Min kära unghästar har jag saaa daligt samvete över att jag inte kan ge dem lika mycket uppmärksamhet som jag skulle vilja även fast jag jobbar till atminstone halv atta nästan varje dag. Jag klagar inte, absolut inte, men jag skulle bara vilja ha lite mer timmar pa dygnet sa jag kunde sta och borsta min vackra en stund längre, pussa pa dem, fixa hovar, manar, svansar, göra dem glänsande och INGET paddockdamm! Fast de har de inte heller sa ;) Bara för att dämpa mitt daliga samvete. Men när man jobbar som det är nu sa faller man död in i lägenheten när dagen är slut. Men jag tycker verkligen om att ha saker att sta i hela tiden, det ger mig för tillfället mer-smak trots att jag har känt ibland att jag bara skulle vilja lägga mig under täcket, lata tararna falla och bara förtränga att tiden flyger iväg och att jag  fortfarande star vid start samt vissa medarbetare ect. Förresten har jag nämnt att jag flyttat igen?

P.S I söndags när jag hade skjutsat hem Anna trycker jag pa "tryckaren", grindarna öppnas och jag kör in. Blicken far automatiskt upp mot ditt fönster, det var tänt och direkt gar tanken glatt "han har besök" (internt skämt), kör in och parkerar. När jag stängt av bilen kommer verkligenheten ifatt mig, som ett hart slag i magen, det som var sa självklart med att "han har besök" var inte självklart längre. Det är inte hans fönster som lyser, han fönster lyser nog nagon annanstans, alldelens för langt borta. I Sverige... Jag inser aterigen ´"han är inte här" och med tyngre steg börjar jag traska mot min lägenhet. Den där verkligheten är ingen god vän av mina.

Godbye my lover, goodbye my friend
You have been the one, you have been the one for me.

Precis sa känner jag nu när man börjar inse att han är verkligen borta. Han är inte i lägenheten sa man kan ringa pa snabbnumret till honom och uttala sig om att man bör umgas - bra för själen liksom.  Nej, han är lite längre bort, för langt borta. När jag fick meddelandet i mandags fran honom bröt allt för mig, vi satt o at frukost när jag fick det. Jag sa snabbt "he is gone" och sen var jag tvungen att med rask takt ga fran frukost rummet för att hämta benskydd och boots för powerwalk med hästarna. Tararna rann och de ville inte sluta... Powerwalkade i 2,5 timme, alltsa med fem hästar. Jag orkade inte möta de andra, jag ville bara bort bort bort. Jag ville ha min vän Patrik vid min sida under powerwalken.
Allt gar sa fort att jag själv fortfarande star kvar pa startlinjen och ser de andra ga i mal.

Jag saknar dig Patrik Strandberg!