taken by surprice
Fredagen som man jobbar häcken av sig pa, i vanlig ordning, kommer en överraskning. Annabelle kommer och skriker mitt namn ridhuset (jag traskar med Triviant): Ellllllllliiiiiiiiiiiiiii!
Jag vänder mig om och ser en lang gestalt framför mig, jag dubbelchekar och inser det är min Patrik som star där i egen hög person. Jag blir paff, överraskad, sa jag gar med stilla mak mot denna, alla känslor slar sig dubbelt och jag star där som en likgiltig höna. Men när han kom närmare och jag fick en kram insag jag verkligen att det är min Patrik och jag ville krama honom en kvart till. Det slog mig att jag verkligen saknat min kompis, kändes sa overkligt att fa krama honom igen, gud vad jag saknat vara godnatt kramar som alltid gavs när vi skiljdes utanför hans lägenhet. Vilka sma traditioner vi hade, sma detaljer som man ända verkligen minns.
Kvällen erbjöd sedan att kompis plattade haret pa mig, som den gamla goda tiden, och tillsammans gick vi under paraplyet (som Patrik alltid far halla i, han är längst) till taget. Bara en san sak värmde hjärtat, han är tillbaka, även om det bara var för en kväll...
Vi at oss till paltkoma pa sushi, gick pa starbucks, skrattade at mig och muggen, paminde varandra om minnen och sag Harry Potter pa bio. En helkväll men Patrik, den var efterlängtad! Ser fram emot Stockholm om du är hemma da! :)
Sen pa lördag var det helkväll med Anna och Alex i Frankfurt (även om jag kom in vid nio eftersom Matthias började rida klockan tre sina fyra hästar vilket da innebär att sluta klockan sex är att drömma. Men jag tog mig iallafall in till Frankfurt :) ) Väl där fragar jag snällt, vad ska vi äta? Anna säger Alex har aldrig provat sushi sa jag tänkte vi kunde ga pa sushiboy? Det var inte där jag var igar med Patrik, nejda :P Men man är dum om man säger nej till sushi sa vi gick det och givetvist tjuren och starbucks efter det. Lyckad helg? Ja det maste jag pasta! Även om det var tungt att jobba hela dagen idag, men imorgon ny vecka och pa söndag är jag Leeedig, hej en svensk som läääääängtar!
Jag vänder mig om och ser en lang gestalt framför mig, jag dubbelchekar och inser det är min Patrik som star där i egen hög person. Jag blir paff, överraskad, sa jag gar med stilla mak mot denna, alla känslor slar sig dubbelt och jag star där som en likgiltig höna. Men när han kom närmare och jag fick en kram insag jag verkligen att det är min Patrik och jag ville krama honom en kvart till. Det slog mig att jag verkligen saknat min kompis, kändes sa overkligt att fa krama honom igen, gud vad jag saknat vara godnatt kramar som alltid gavs när vi skiljdes utanför hans lägenhet. Vilka sma traditioner vi hade, sma detaljer som man ända verkligen minns.
Kvällen erbjöd sedan att kompis plattade haret pa mig, som den gamla goda tiden, och tillsammans gick vi under paraplyet (som Patrik alltid far halla i, han är längst) till taget. Bara en san sak värmde hjärtat, han är tillbaka, även om det bara var för en kväll...
Vi at oss till paltkoma pa sushi, gick pa starbucks, skrattade at mig och muggen, paminde varandra om minnen och sag Harry Potter pa bio. En helkväll men Patrik, den var efterlängtad! Ser fram emot Stockholm om du är hemma da! :)
Sen pa lördag var det helkväll med Anna och Alex i Frankfurt (även om jag kom in vid nio eftersom Matthias började rida klockan tre sina fyra hästar vilket da innebär att sluta klockan sex är att drömma. Men jag tog mig iallafall in till Frankfurt :) ) Väl där fragar jag snällt, vad ska vi äta? Anna säger Alex har aldrig provat sushi sa jag tänkte vi kunde ga pa sushiboy? Det var inte där jag var igar med Patrik, nejda :P Men man är dum om man säger nej till sushi sa vi gick det och givetvist tjuren och starbucks efter det. Lyckad helg? Ja det maste jag pasta! Även om det var tungt att jobba hela dagen idag, men imorgon ny vecka och pa söndag är jag Leeedig, hej en svensk som läääääängtar!
Kommentarer
Postat av: Moa
Jobbar;/
Trackback
