ellinor carlsson

Iallafall sen efter jag hjälpt Anna med att luncha bar det av att sitta med alla kära tyskar och ha samtal på tyska i över 1,5timmar. Hey, min hjärna var död efter det. Jag vill förstå men jag kan inte förstå allt, bara ett enstaka ord här o där vilket inte ger så mkt sammanhang. Så jag lyssnade o lyssnade, tillslut var min hjärna som sagt död så jag försökte dölja mina gäspningar (heter det verkligen så?) Att gäspa i plurar iallafall. Gick in, gjorde mat som typ kommer räcka i tre dagar (ett gott försök till unggratinerat, tänkte på pastabacken i luleå under tiden jag stökade på) åt och sedan däckade på sängen. Skönt var det, har kanske sovit i kapp några timmar jag missat på veckan när man jobbat. Är ju inte direkt att jag somnar vid nio som vissa andra i mina vänskapskrets (känner du dig träffad på övervåningen?) 

Annars känns min hjärna proppfull och jag vet inte varför. Det bara känns så och jag blir även väldigt fruasterad när jag inte kan prata med min äskling hemifrån i timmar, dumma internet. Och de som sa att skype var så bra har aldrig provat använda det och velat vara beroende av det för att hålla kontakten med nära o kära från sitt kära hemland. Jag trodde på er men ack så besviken på jag blev, skype är inge vidare, bara ni som inbillar er en massa. Jag är inte pessimist, bara frusterad för att inte kunna språkas med de där hemma. 

Såhär vill jag somna, med min kära. Då sover man mysigt o gott. ...

..Men jag känner snarare att det är så här!