kanelbullar mums!
Gårdagens eloge går till Viola som hade bakat "svenska" kanelbullar! Lite nostalgi fick man allt och visst inte lika goda som mammas men det var kanelbullar.
Annars så var det en annan wired sak som hände idag, gjorde iordning Clausi åt Johan och så tittade jag upp - för jag såg i ögonvrån folk på stallgången. Jag tittade upp och trodde (och jag verkligen trodde) att jag såg pappa komma gåendes, han hade liknande arbetsbyxor som pappsen, likande gångstil, brunthår lockigt hår som stack från under kepsen samt liknande glasögonen. Jag hann bli glad och paff men när insåg redan nästa sekund, vad tänker jag med? Han är ju inte här. Och mycket riktigt var det inte han och när personen kom närmare så var de inte alls speciellt lika förutom outfiten. Pappsen, ta detta som att jag saknar dig.
Förra inlägget lät lite kul insåg jag, menade inte att jag är typ världsbäst på rida när jag skrev om Aci och min ridtur (jag hade ju såå stulit showen för egga....) Men det var snarare så att det var inte rikrigt läge enligt mig själv att börja träna dessa byten när folk red omkring som galningar så jag tränande på annat istället, till exempel bara lära mig att rida på ett mer korrekt sätt. Så, fast om ni vill så får ni gärna tro att jag är en "världsettasomtroratthonärbästivärldenniandrakanfisapåer"tjej får tro det men ack så fel det är. Är nog snarare "jagvilljagvilljagvilljagskakämpahäckenavmigjagskaläramigenvackerdagomjagsåmåsteätakött" tjej. haha.
Kommentarer
Trackback