ellinor carlsson

I allafall, allt började igår. Klockan halv sex befann jag mig på flygplatsen i Frankfurt, Anna skjutsade in mig tidigt på grund av snön. Man vet aldrig hur stau kan förekomma i dessa svåra(snö)tider. Väl där checkar man in sin resväska och sånt man vanligtvis gör inför en resa, detta inkluderar alltså även inköp av öronproppar. Tacka gudarna för den uppfinningen, mina hörselgångar är  skonade!

Mitt plan skulle gå 19.50 och allt var frid och fröjd tills klockan var 19.30 då vi fick veta att det är försenat till klockan nio. Väl där träffade jag även människor som väntat på plan till Sverige från klockan tio imorse, bless them! Inte direkt överlycklig fortsatte man att vänta, halv nio är det ytterligare försening till TIO. Alla började prata om att det kommer bli inställt, jag bet mig i tungan. Kvart i tio kom informationen om att vi skulle förflytta oss till Gate 38 och att planet går tio över. Alla är vid det här laget väldigt förvirrade! Mycket för att informationen var så sjukt dålig. Halv elva fick vi meddelandet att vi har ett plan MEN "alla vill väl med det" Kön var minst 40meter lång och alla slog ihop sina huvuden tillsammans och insåg att hon menar väl inte att det är "först till kvarn" Panik växte. Så var det givetvis inte, phuuu! Vi som skulle åkt med flyget tio i åtta hade våra platser och kunde lungt sätta oss ner och andas ut. Kvart i elva började SAS sin resa mot Sverige och hälften av oss var bergis på att våra väskor hade tappas bort. Runt kvar i ett var vi framme (lyckades sova mig igenom HELA flygresan, vet att jag satt mig ned men sen är allt en dröm, härligt) Hämtade ut väskan och sökte upp närmsta vadderade soffa för en liten tupplur inför morgonens plan. Lycka är att vara så rutinerad att man kan sova överallt!

Planet mot Luleå gick smidigt tills vi insåg att vi liksom cirkulerade och sedan vände när vi varit i luften en timme. Det var inte landningsbart i Luleå så vi skulle landa i Skellefteå, ehmm? Sagt och gjort, från Skellefteå skulle buss ta oss till Luleå vilket innebär åtminstone två timmar. Jag dog i bussen tills jag insåg att vi stod stilla, hej ordentlig lastbilsolycka! Var riktigt otäckt att se och hör och häpna: det var STAU på E4 i NORRBOTTEN!? Måste ha varit enda gången i världshistorien! Vi stod iallafall där ett bra tag och väntade. och väntade. Och väntade. Och stängde ögonen. Och viiiips såg vi alla ljuset. Pappa hade tålmodigt väntat på mig i Luleå sedan kvart i nio. Tror klockan var lite efter tolv när vi väl anlände. Nu är jag småtrött, less på vänta och har lite agressioner gentemot väder och vind. Alla förseningar och dylikt har varit för alla snö som dimpat ner. Inte för att jag inte älskar snön men just de dagar jag ska till exempel flyga kan det gärna få vara uppehåll.

Så vad är resultatet av detta: Snöoväder+flyga=föreningar och en riktigt otålig Elli...

Annars håller jag tummar och tår för Anna Taavola som gör goda försök att ta sig hem från Frankfurt idag. Senaste jag hörde var att det var försenat åtminstone tre timmar, sedan fick jag ett meddelande att de var i planen men kunde i lyfta. Jag håller tumme och tå!

Sverige, show me what you got!

Men undviker fortfarande att titta ut genom mitt fönster på rummet. Det är smärtsamt!