ellinor carlsson

klockan 12.30 var det hälsning och genomgång om vad som ska komma skall. Fy och fasa vilken ångest jag hade. Vi skrev iallafall en skriftligt prov som var tre uppgifter och dödligt svåra. Jag tittade på första - panik, kan inte.., jag tittade på andra - panik, panik panik... tittade på tredje och ville sjunka under bordet men startade iallafall min skrivförmåga på tyska. Första två uppgifterna var om foder, beräkna prisvärdighet, foderstatus ect ect. Riktgt äckligt svårt. Den sista var om 'reitpferdepoints' vilket jag inte hade en susing om vad det var sedan beskrivning om att du fått denna häst X i beritt blahablaha BLAHA. När jag tagit mig igenom de två första och ska börja med den tredje hör jag Frau Lehrmanns stämma om att det är 10 min kvar.... UNDERBART! skrev som en tafatt åsna och lämnade in på mållinjen...

Efter detta var det Deutsche Reitschule som gällde där vi fick dra hästar som vi sedan borstade, beskrev exteriör, gesundheit samt tittade i passet och uttalade oss om vad som stod. Sedan muntligt fodertest med massa komplicerade frågor som jag skulle hitta passande svar på - PÅ TYSKA! jag dog långsamt inombords...

Först stalltjänst och sedan blev vi indelade i grupper samt fått hästar på det. Jag skulle börja med dressyren. Fick mig en fux vallack som var aningen på den väldigt lata sidan så benen om och rid kvinna var min tanke.. Här skulle vi arbeta hästarna självständigt lösgörande arbete. Efter ca 15-20 min var det häst byte och ridning utan stigbyglar var nästa och även fortskriade arbete med den nya hästen. Den jag fick gick inte fram till tygel, sprang gärna iväg liksom, man var tvungen att ha den konstant för sätet (det enda jag tänkte hela tiden var Wüsti wüsti wüsti..) Massa övergångsar, zügel auf der hand kaun lassen, överstrykning, tempoförändringar, skänkelvikningar osv osv. Efter denna häst fick vi tillbaka våra urspung hästar och skulle gå till våra provmän och analysera hästen och ens ridning, varför gjorde jag så, fick jag förväntad reaktion, hur vill jag arbeta vidare denna häst. Sedan bar det av för hoppningen där vi först värmde hästarna, travhoppade ett räcke sedan en kombination och sedan hoppning räcke och oxer i följd. Här fick inte inte mycket tid och jag satt i en högre växel på min häst (tänkte hela tiden på våran suveräna hopptränare Wendenburg om att hästen ska 'dra' hindret) och det sa jag till provmännen också, de nickade och skrattade lätt och instämde. Bättre att hästen drar och söker hinder än att den stannar. Dock var min känsla helt jätte dålig, började allvarligt talat fundera på om jag skulle våga visa mitt betyg till Herr Rath, jag var lättsamt orolig. Jag vill ju göra bra ifrån mig!!! Men ack, den eviga väntan väntade...

MEN det var ju inte alls det jag ville berätta om.

När vi kommer till gården står i vanlig ordning wüsti på mig vilket innebär att han ska longeras och gullas med. TODAY hade AKL gett anvisningarna om att jag, lilla skitungen, skulle longera fram han lite och sedan rida runt på han själv! Utan att hon är där och ger undervisning. För er kanske det är svårt att förstå hur stort det är för mig, wüsti är inte vilken häst som helst han är min drömhäst som är het som kokande vatten. Och han är sååå fin och skötte sig så bra! Och NEJ jag kommer inte sluta tjata om wüsti, det är inte vilken häst som helst helt enkelt. Motivationen är hög att bli bäst på häst!

Sedan slog jag numret till gamla chefen Johan också, behövde nog lite pepp för mellanprovet och multitalngen kan ge sånt! Lite mellan himmel och jord samtalades om. Fasiken, Hofgut tiden var så sjukt bra! Usch vad vi hade skoj!!! team sweden, nothing can beat that!